Det börjar närma sig målgång på Nord till sydleden, blott två etapper kvar. Vem hade kunnat tro det i början av året? Men än ska vi inte ropa hej, en vår som denna vet man aldrig vad som kan hända.

Dagens etapp är 18 km och behöver således delas upp på två vandringsdagar. Egentligen är tanken att klara av denna under helgen, men omständigheter gör att lördagen går bort vandringsmässigt.

Men tidig söndagsmorgon är vi på plats i Torup. För vi har förstått att Torups bokskog tillhör de mer populära platserna i Skåne när det kommer till friluftsliv så bäst att vara ute i god tid så vi får en parkeringsplats vid slottet.

Solen skiner, men det är lika kallt som vanligt denna vår. Det vill säga ett par ynka plusgrader.

Vår förhoppning om att bokarna skulle ha hunnit slå ut infrias inte. Även om en och annan hoppfull knopp kan skönjas på grenarna.

Men oavsett iskyla och icke-gröna trädgrenar, det känns ändå som våren är på gång på riktigt.

De första två kilometerna av etappen har vi vandrat tidigare, då som en del av etapp 17. Det är breda stigar genom bokskogen och det bär både upp- och nerför på sina ställen.

När vi kommer fram till Skåneledsskyltarna inne i skogen svänger vi denna gång av mot Svedala.

Målet för dagen är att vandra ungefär en mil och spara resten av etappen till nästa gång.

Vandring fortsätter sen vidare genom bokskogen.

Marken är täckt av vitsippor, precis som vi hoppats på. Även om de fortfarande slokar en aning efter nattens kyla.

Efter ytterligare ett par kilometer kommer vi ut på en grusväg som tar oss hela vägen bort mot Bjeret.

Efter Bjeret blir det asfaltsvandring in till Svedala, en ort vi inte tidigare stiftat någon närmare bekantskap med.

Vi som inte hunnit packa med någon matsäck är förstås hungriga, men det mesta verkar vara stängt denna förmiddag. Det får bli lite gott från ICA även denna gång, men först vill vi vandra klart dagens etapp.

Vid Stortorget hittar vi ett par Skåneledsskyltar varav en som pekar vidare mot Trelleborg.

Det borde således vara lätt att hitta rätt. Men det är det inte. För skylten pekar lite mitt emellan två vägar och eftersom vi så här långt följt orangea lyktstolpsmarkeringar fortsätter vi självfallet med det. Vilket vi inte skulle gjort. När vi efter ett tag inte hittar fler orangea markeringar förstår vi att vi gått fel (igen!). Så det är bara att gå tillbaka till skyltarna och prova den andra vägen istället.

Nu verkar det istället vara gula lyktstolpsmarkeringar som gäller, men vi verkar i alla fall vara på rätt väg igen.

Vi är snart framme i Aggarp, en mindre ort utanför Svedala.

Runkeeper visar att vi nu vandrat drygt en mil och vid Aggarps Kvarn visar det sig dessutom finnas parkeringsplatser, så vi bestämmer oss för att sätta stopp för dagens vandring här.

Möllan från år 1896 är en imponerande syn så vi måste förstås stanna och ta oss en titt. Hade vi bara haft matsäck med oss hade ju picknickbordet bredvid möllan varit en perfekt fikaplats.

Vi lämnar Aggarp och vandrar tillbaka till Svedala. Köper lite bröd, kaviar och tsatsiki på ICA och äter detta ”on-the-go”. Vilket inte är en helt lätt uppgift för nu har det börjat blåsa ordentligt.

När vi kommer tillbaka till Torup är parkeringen full, precis som vi förväntat oss. En bil som verkar ha köat ett tag tar tacksamt emot vår parkeringsplats när vi lämnar.

Dagens vandring slutar på 22,5 km och tar oss 5 ½ timme.

Även om vi gärna hade sett bokskogen nyutslagen så dröjer det nog ett tag innan vi kommer tillbaka. Men tillbaka kommer vi säkert, Torups bokskog är ett riktigt trevligt naturreservat. Svedala däremot, där känner vi att vi nog kan klara oss utan fler besök.

En vecka senare – etappslut

Det är lördag och vi är tillbaka vid Aggarps Kvarn utanför Svedala för att vandra de sista 7,5 kilometerna till Fru Alstad.

Solen strålar från en klarblå himmel och temperaturen har lovat att röra sig upp mot hela 11-12 grader denna lördag. Så tjockjackan lämnas hemma, men buffen får följa med för ute på den skånska slätten blåser det jämt. Det lärde vi oss under förra veckans vandring.

Vi parkerar bilen vid möllan och ger oss iväg längs den asfalterade vägen.

Vi korsar en större väg och fortsätter vandringen längs vägkanten. Men det är en trevlig vandring trots all asfalt. Utsikt över gröna fält och gårdar så långt ögat kan se.

Vägen vi vandrar på är kantad av rapsfält. Rapsfält i långa rader. Gröna, outslagna rapsfält. Det känns lite retligt faktiskt. Blommande rapsfält i maj är ju något av det finaste som finns. Och här finns massor av rapsfält.

Kanske, kanske har vi turen med oss nästa vecka när vi ska vandra sista delen av sista etappen. Kanske har rapsblomningen kommit igång då. Vi håller tummarna.

Mycket har hänt i naturen under veckan som gått. Även om träden ännu inte slagit ut helt skiftar de nu i en ljusgrön nyans och vägkanten kantas av färgglada blommor.

Vi fortsätter vidare längs slingriga grusvägar in i Trelleborgs kommun, Nord till sydledens sista kommun att vandra genom.

Efter knappt två timmar når vi fram till den lilla orten Fru Alstad.

Alldeles bredvid den fina medeltidskyrkan ligger vindskyddet och vi slår oss ner för att äta vår matsäck. Vi blir sittandes en lång stund i solen. Solen lyser, fåglarna kvittrar, en vårdag i maj blir inte bättre än så här. Eller jo, lite varmare väder hade ju inte varit fel.