Vi fortsätter med vårt projekt att besöka skånska naturreservat. Och vi vill gärna få med lite vandring på köpet.

I dag är siktet inställt på Frostavallens strövområde och en vandring längs Dagstorpsslingan. Men så bråkar gps:en med oss och vill tvinga in oss i en återvändsgränd mitt ute i skogen. Vi, som förutom vandring även vill hinna tända en eld och laga lite mat på muurikkan, vill inte slösa bort dyrbart dagsljus på att köra omkring och leta efter en alternativ väg så vi vänder tillbaka. Vi har nämligen lagt märke till en annan naturreservatsskylt längs med vägen.

Det får bli en annan vandring i dag i stället. Ett annat naturreservat än det vi planerade från början. Men det går ju precis lika bra, även om dagens vandring nu blir betydligt kortare än vi först tänkt.

Det blir ett besök i Ullstorps naturreservat och en vandring längs den drygt 4 km långa Ulltorpsslingan i stället.

Det är en riktigt gråmulen dag. Det märks verkligen att det har blivit november. Borta är alla färgglada löv på träden, de som lyste som gulast för bara en knapp vecka sedan.

Men luften är härligt frisk och regnet verkar än så länge stanna i de grå molnen.

Vit och fin direkt från bilen

Att rulla sig i smuts är det bästa som finns om man är en golden retriever

Det är en riktigt fin skog vi vandrar oss igenom.

Mossklädda stenar, vackra trädsiluetter och även en och annan svamp som tittar fram. Marken är täckt av en tjock matta av nerfallna höstlöv. Så även om vi anser november vara årets absolut tråkigaste månad så botas tristessen bäst med en skogspromenad tycker vi.

Skogsstigar varvas med mindre grusvägar.

Ulltorpsslingan bjuder på lätt vandring utan några större höjdskillnader.

De första kilometerna går parallellt med Skåneleden, så tydligen är det inte så länge sedan vi vandrade här. Vi som brukar komma ihåg våra vandringar längs Skåneleden kan dock inte minnas en enda meter av denna sträcka. Och då vandrade vi ändå här samma årstid förra året som en del av Nord till sydleden.

När vi kommer tillbaka till parkeringsplatsen är det dags för säsongsinvigning av muurikkan.

Rastplatsen alldeles bredvid landsvägen är inte särskilt mysig även om det är sparsamt med trafik denna lördag. Men den får duga i dag. Det finns inte tid att leta reda på något vindskydd, dessutom vet vi inte om det är samma besökstryck vid vindskydden nu som i våras. Och då kanske vi även blir utan eldstad.

Här i Ullstorps naturreservat slipper vi i alla fall att trängas.

Maten hinner nätt och jämnt bli klar innan himlen öppnar sig och regnet börjar ösa ner. Så måltiden får intas inne i bilen i brist på vindskydd.

Men maten smakar förstås fantastiskt. Så som den alltid gör när man lagar mat ute.