Efter en en övernattning och god frukost på Brösarps Gästgifveri & Spa checkar vi ut för att fortsätta vår helg på Österlen.

Planen för dagen är att besöka Gyllebo naturreservat – ännu ett nytt naturreservat till samlingen. Här finns dessutom några kortare vandringsleder vilket passar oss perfekt, sugna som vi alltid är efter vandring i vacker natur.

Vi bestämmer oss för Sjöstigen, en 4 km lång vandringsled runt Gyllebosjön.

Vi hittar en mindre parkeringsplats längs med grusvägen. Här hittar vi även Sjöstigens ledmarkeringar som tar oss direkt in i skogen.

Efter ett tag fortsätter leden ut på landsvägen bort mot Gyllebo slott som ligger på en holme i sjön. Vi har visserligen varit här tidigare, men framför allt den murgröneklädda borgruinen ser vi gärna igen.

Slottet är i privat ägo och visar sig bara vara öppet för besökare på söndagar. Så vi får i stället vandra vidare ner mot sjön för att ta oss en titt på slottet från strandkanten. En vy som dock inte visar sig erbjuda någon större slottsutsikt.

Efter en stund vid sjön fortsätter vi vidare längs leden. Träden är fortfarande till största delen sommargröna, men nu börjar ändå höstfärgerna skönjas så smått.

Hösten är definitivt den bästa tiden att vandra i skogen.

Vi fortsätter längs sjön ytterligare någon kilometer innan leden återigen tar oss in i skogen.

Vi går förstås fel. Som alltid. Något annat vore ju bara konstigt. Men när vi återigen befinner oss ute på landsvägen på väg bort mot slottet igen inser vi att vi missat ledmarkeringen in mot parkeringen.

Så det är bara att vända och gå tillbaka.

Vi hämtar fika i bilen och sätter oss vid ett av picknickborden och hugger in på gårdagens rester; kex och ost. En perfekt fika en dag som denna.

När vi är färdigfikade sätter vi oss i bilen för att köra vidare mot Sträntemölla-Forsemölla naturreservat.

Här var jag i våras för första gången, då ett besök i en lövfattig vinterskog. Sen dess har jag längtat tillbaka för att se hur denna fina skog ser ut när träden är täckta av löv.

En kortare gulmarkerad vandringsled tar oss in i skogen. En skog som inte är så stor, men som ändå bjuder på ordentliga upp- och nerförsbackar.

Sträntemölla kvarn

När vi kommer fram till Forsemölla kvarn stannar vi en stund för att titta på vattenfallet.

Den regnfattiga sommaren har gjort att det inte är mycket till vattenfall att beskåda. Framför allt inte om jag jämför med vattennivån när jag var här i våras. Men det är en vacker plats oavsett.

Forsemölla kvarn

En tur över Rörums backar och upp till Ensamma trädet måste det ju förstås också bli nu när vi ändå är i krokarna.

En utsikt man inte tröttnar på i första taget.

Ensamma trädet

Nöjda med dagens naturreservatsbesök är det sen dags att köra hemåt. Men vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.

Österlen är den vackraste plats jag vet. En dag ska jag flytta hit, det har jag redan bestämt.