I dessa vintertider behöver man ta alla tillfällen i akt att fylla på energidepåerna, så det tar vi fasta på och bokar in oss en natt på Hotell Erikslund utanför Ängelholm.

Tanken är att vi – förutom att njuta av hotellyx – dessutom ska bocka av ytterligare några skånska naturreservat på listan som aldrig verkar ta slut.

Efter en god hotellfrukost är det således dags att besöka naturreservat och först ut denna soliga lördagsmorgon är Prästängen naturreservat, ett litet naturreservat ute på en åker.

Här finns en liten slinga inne i skogen som vi vandrar innan vi fortsätter vår färd.

Prästängen naturreservat

Nästa naturreservatsbesök blir Hålsebäckseröd naturreservat.

Här möts vi av en snötäckt skog och Kägleån som slingrar sig längs vägkanten. Inte heller här blir vi långvariga. En stund vid utsikten över den skogsklädda ravinen, en kort promenad längs ån och sen är det dags att köra vidare.

Hålsebäckseröd naturreservat

Målet för dagen är en vandring i Djurholmen strövområde på Hallandsåsen, ett av få skånska strövområde vi aldrig tidigare besökt. På köpet tänker vi bocka av strövområdets två naturreservat.

Vandring och naturreservat. Två (tre) flugor i en smäll med andra ord.

En grusväg leder oss in till en av strövområdets parkeringsplatser. Här finns både karta och information om strövområdets leder.

Planen är att börja med den knappt 4 km långa Mossestigen och sen någonstans längs vägen vika av mot Grönalidstigen.

Det är ett snötäckt landskap som möter oss när vi kliver ur bilen. En sol som skiner, fåglar som kvittrar och det ser ut att bli en riktigt härlig vinterdag. Det är bara tacka och ta emot.

Röda markeringar tar oss in i skogen. Trots snön är det lättvandrat.

Lövskog varvas med granskog och snart kommer vi in i Djurholmamossen naturreservat.

Djurholmamossen naturreservat

Framför oss ligger nu Djurholmamossen, en av få bevarade skånska högmossar.

Vi stannar till en stund för att fotografera de istäckta vattendragen innan mossen. En alldeles för lång stund visar det sig för när vi sen ska vandra vidare till fågeltornet har en familj redan hunnit dit. Det blir till att samsas om utrymmet uppe i tornet, men det visar sig vara riktigt trevligt.

Spontana samtal med likasinnade ute i skogen är alltid roligt.

Djurholmamossen

Utsikt över mossen från fågeltornet

Efter en stund uppe i fågeltornet känner vi oss klara med utsikten och fortsätter vidare längs stigen över mossen.

Snart är det dags att lämna det ena naturreservatet och vandra in i nästa; Årshultsbäcken naturreservat.

När vi når Årshultsbäcken passerar vi resterna av den gamla skvaltkvarnen. Här kan vi välja att vika av mot Grönalidstigen eller att fortsätta vidare genom bäckravinen.

Vi väljer att fortsätta ner mot ravinen. Tanken är att vi ska vika av mot Grönalidstigen lite längre fram.

Ruinerna av den gamla skvaltkvarnen

Vår plan faller om intet när vi ser det höga vattenståndet vid vadstället mot Grönalidstigen. Det finns inte en chans att komma torrskodda över. Så vad gör vi nu?

Vi vänder tillbaka mot skvaltkvarnsruinen igen. Tar oss an Grönalidstigen från det hållet, fast beslutna om att denna slinga ska vandras. Men det dröjer inte många hundra meter innan vi tänker om och vänder tillbaka. Omgivningen här känns inte så lockande.

Vi verkar inte vara de enda som känner så. De enda spår vi ser i snön – förutom våra egna – är stora tassavtryck. Vi funderar på om de kan komma från en varg. Hade det varit hundspår borde de ju rimligtvis ha följts av människospår tänker vi.

Vargspår?

Vi vandrar tillbaka mot bäckravinen, för tredje gången denna dag. Men det gör inte så mycket, det är en riktigt fin omgivning.

Årshultsbäckens naturreservat

Knappt 9 km senare är vi tillbaka vid parkeringsplatsen igen.

Djurholmen strövområde överraskar oss med att ha allt man kan önska sig; täta skogar och porlande bäckar, en vacker bäckravin och en vidsträckt högmosse. Lägg därtill ett par ruiner, vandringsleder och några picknickbord och det finns inte så mycket mer att önska sig.

Så vi kommer tillbaka. En dag när träden slagit ut.