Väderleksprognosen lovar något så ovanligt som sol denna helg så självklart måste vi passa på, en tur ut i skogen får det bli.

I dag är vi dessutom sugna på en längre vandring, men vi vill inte åka ner till Malmö för att fortsätta vandra Öresundsleden. De återstående etapperna sparar vi till våren tänker vi.

Så vad finns det då för längre vandringsleder på lite närmare håll?

Efter lite efterforskningar hittar vi den 12 km långa Fiskabäcksleden i Christinehofs Ekopark. En vandringsled som passerar vackra Verkasjön och Hallamölla – Skånes högsta vattenfall.

Tanken är att vi ska parkera vid Christinehofs slott och ta oss an leden därifrån, men nu visar det sig kosta pengar att parkera vid slottet. Det är vi förstås inte intresserade av. Vi kör i stället vidare till närliggande Alunbruket och parkerar gratis i stället.

Vi går sen den dryga kilometern upp till slottet för att ta oss en titt på informationskartan innan vi ger oss iväg. Enligt denna är Fiskabäcksleden och Hallamöllaleden lika långa (8.5 km) och följer samma röda markeringar. Lite förvirrande med andra ord.

Christinehofs slott

Vi vandrar förbi slagghögarna vid Alunbruket, korsar Rännebron och kommer snart fram till ett vindskydd. Vi har visserligen inte vandrat så långt, men en fika i vindskyddet får det ändå bli. Och en stund i minnenas allé, för i det här vindskyddet övernattade femtonåriga jag (och ett par kompisar) en sommar för länge sedan.

Himlen är grå. Av den utlovade solen ser vi inget. Men luften är frisk och klar och humöret på topp.

Nedanför vindskyddet ligger Verkasjön, alldeles stilla och blank av tunn is.

Verkasjön

Leden fortsätter vidare in i Verkafuret och den täta granskogen. Solen tittar äntligen fram, för första gången detta år.

Marken är täckt av tjock mossa. Ljusa strimmor av sol letar sig försiktigt ner mellan träden. Den här är den vackraste skogen av alla, speciellt en årstid som denna.

Vi viker av mot Hallamölla kvarn och vattenfall.

Här har vi varit många gånger. Platsen är ett givet vandringsmål varje gång vi är i Vantalängan – en av våra absoluta favoritplatser på jorden (som resten av Österlen).

Vi stannar en stund vid Hallamölla.

Det är första gången vi kommer från det här hållet och får en överblicksvy över kvarnen.

Hallamölla kvarn från 1400-talet

Vi vänder sen tillbaka mot Alunbruket igen.

(När vi kommer hem googlar vi oss till att här tydligen ska finnas svarta markeringar som leder vidare till Fiskabäck- vårt ursprungliga mål).

Snart når vi Verkeåns södra sida och vandrar upp på kullen ovanför ån.

Solen skiner. Livsandarna har vaknat och det får helt enkelt bli en kopp varm choklad och en våffla när vi kommer upp på kullen. Nedanför oss slingar sig Verkaån och bredvid oss breder ekarna ut sig i all sin prakt.

Livet kan omöjligt bli inte bättre än så här en dag i januari. En månad som jag utan konkurrens vanligtvis klassar som årets sämsta månad.

Leden tar oss sen vidare in i en hage innan vi åter vandrar in i Alunbruket, förbli slagghögarna som färgats röda av den brända skiffern.

När vi kommer tillbaka till bilen inser vi att vi inte alls har vandrat Fiskabäcksleden, utan Hallamöllaleden, en vandring på drygt 9 km. Inte för att det spelar så stor roll för vi kommer definitivt tillbaka. Det vet vi redan.

Då ska vi försöka lista ut hur vi ska vandra Fiskabäcksleden.