Albanien är faktiskt en av anledningarna till att vi väljer just den grekiska ön Korfu som destination för den årliga sommarsemestern. Vi har länge varit nyfikna på detta land som fram till ganska nyligen varit helt slutet för omvärlden.

Vi köper ett utflyktspaket till Albanien i Roda där vi bor på Korfu. Dessa utflykter säljs överallt på ön.

Saranda

Det är tidig uppstigning som gäller denna morgon. Eftersom frukosten inte har öppnat när vi ger oss i väg har vi fått med oss ägg och ett par inplastade smörgåsar i en brun papperspåse.

Vi sätter oss på uppsamlingsplatsen ett par hundra meter från hotellet och hugger in på innehållet.

Efter en stund kommer bussen och hämtar oss och vi åker ner till Korfu stad där båtarna utgår från.

Saranda

På båten sitter en kvinna och inkasserar en euro/person innan vi får gå in och sätta oss. En skatt för att komma in i Albanien hävdar hon. Vi har hört att detta egentligen inte är sant, men bestämmer oss för att inte diskuterade det vidare. Hon får sina fem euro.

Flygbåten över till staden Saranda tar en halvtimme.

Bussen hämtar oss i hamnen och kör oss till ett kafé i utkanten av staden. Här kan vi köpa något att äta om vi önskar. Eftersom de inplastade smörgåsarna vi fått från hotellet visar sig vara i princip oätliga får det bli en baguette här i stället. Och en kopp kaffe förstås.

Vi lämnar sen kafét och kör vidare ut på landsbygden.

Butrint

Nästa stopp är den arkeologiska fyndplatsen Butrint som sedan 1992 är upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Butrint ligger knappt två mil söder om Saranda och färden går längs den smala väg som byggdes 1959 inför den ryske premiärministern Nikita Chrusjtjovs besök. En väg som enligt vår guide ska vara en av de bättre i Albanien. Det får oss att fundera på hur de andra vägarna egentligen ser ut, är de ens farbara?

Det albanska landskapet överraskar. Höga berg och böljande kullar passeras. Vi har inte förväntat oss att det skulle vara så här vackert.

Vivari Channel

Bussen parkerar vid Lake Butrint. På andra sidan sjön får vi en skymt av slottet Ali Pasha från tidigt 1500-tal.

Ali Pasha Castle

Vi följer efter vår guide genom skogen. Efter ett tag kommer vi fram till de arkeologiska utgrävningarna.

Butrint sägs ha varit bebott i över 3000 år. Utgrävningar visar att staden har bebotts av både greker, romare, bysantiner och venetianer genom åren. Platsen innehåller därför lämningar från olika tidsperioder.

Theater of Butrint från sena 200-talet fK

Baptistery of Butrint vars mosaik ligger skyddad under sanden

Vår guide är mycket duktig och det är knappast hennes fel att hon inte fullt ut får den uppmärksamhet hon förtjänar.

Vissa i familjen lyssnar intresserat på vad hon har att säga, medan andra i stället sitter på en stubbe och räknar sandkorn. Men alla sköter sig fint, även de som inte är så intresserade av historia.

Basilica of Butrint från början av 500-talet

Hela rundvandringen bland utgrävningarna tar två timmar och avslutas uppe i Venetian Castle. Här får vi en liten stund att utforska slott och museum på egen hand innan det är dags att gå tillbaka till bussen.

Från slottet får vi en fin utsikt över stora delar av Butrint National Park.

Vi lämnar Butrint och åker tillbaka till Saranda igen för att äta lunch. Den intas på samma kafé som i morse och när vi kommer fram har det dukats upp buffé med olika albanska rätter. Det är bara att ta för sig.

När vi ätit är det dags att åka vidare igen. Denna gång bär det av till Syri i Kaltër, två mil öster om Saranda.

Syri i Kaltër

Syri i Kaltër, som betyder det blå ögat på albanska, är en djup naturlig källa mitt ute i skogen. Ingen har lyckats ta reda på hur djup källan verkligen är, men minst 50 meter har man i alla fall kommit fram till att den är.

Vägen upp till skogen där Syri i Kaltër ligger är brant, smal och kurvig. Alldeles för smal och kurvig för en stor buss att på ett säkert sätt ta sig upp. Tycker jag alltså. Inte heller finns det några vägräcken, utan det stupar rakt ner på sidan av vägen.

Jag blundar i varje kurva. Håller tummarna för att vi inte ska möta någon bil eller buss på väg ner. Här finns inte direkt plats för några möten. Är glad att vi inte kör egen bil hit.

Men fram kommer vi till sist. Hoppar ur bussen och beger oss direkt in mot skogen.

Vi förfogar fritt över tiden här och vi bestämmer oss för att börja med besöket vid källan. En stig leder oss in i den gröna, svala skogen. Vid sidan om stigen rinner ån Bistricë som senare mynnar ut i källan.

Vattnet i källan håller ungefär 10 grader. Vi ser några människor som tar sig ett dopp, men trots att det är riktigt varmt ute känner vi att vattnet är i kallaste laget för oss. Vi nöjer oss med att doppa fötterna.

Syri i Kaltër

Kring källan svärmar hundratals blåskimrande trollsländor.

Vi stannar en stund vid källan innan det är dags att gå tillbaka till bussen.

Det är givetvis samma smala, branta grusväg för att ta oss ner. Jag håller återigen andan i varenda kurva, men busschauffören har kört här förr och lirkar sakta och säkert ner bussen.

Jag kan äntligen andas ut.

Vi kör vidare till Saranda. För tredje gången denna dag.

Saranda

I Saranda har vi ännu ett par timmar till eget förfogande. Vi strosar omkring på stadens gator och äter glass på hamnpromenaden.

Saranda ser ut som vilken stad som helst vid första anblicken. Nybyggda, moderna hus så långt vi kan se och fler verkar vara på gång av alla byggnadskranar att döma. Inte ett spår av den kommunistiska tiden verkar finnas kvar.

Vi gissar att Albanien kommer komma stort som charterresmål i framtiden.

Båtresan tillbaka till Korfu tar nästan två timmar.

Det börjar blåsa upp och flygbåten kan inte gå med full fart. Ingen i familjen har några som helst anlag för sjösjuka, därför gör det inte oss något att det gungar. Men att sitta instängd i en båt tillsammans med sjösjuka människor är ingen rolig upplevelse, oavsett.

Vi är inte tillbaka på hotellet förrän strax efter klockan 20.