Dag 7: Mot Langkawi

Regnet hänger förstås i luften när vi efter en dryg timmes flygresa från Kuala Lumpur landar på ön Langkawi i västra Malaysia.

Första intrycket vi får av ön är att den är väldigt grön och frodig.

Vi har höga förväntningar på både ö och den tid som är tänkt att spenderas här. Högst upp på familjens önskelista står sol, bad och avkoppling. Addera god mat och långa promenader och vi är i hamn.

Vi har bokat in oss sju nätter på hotellet Dayang Bay Serviced Apartment and Resort, strax utanför staden Kuah.

Hotellet är alldeles nybyggt och är nog det fräschaste hotell vi någonsin bott på faktiskt. Vänlig hotellpersonal, grön och lummig trädgård och så en härlig infinitypool som gränsar ut mot havet. Så långt verkar ju allt vara fantastiskt.

Men läget visar sig vara bedrövligt.

Vi ger oss genast ut på en promenad för att kolla in omgivningarna och hitta någonstans att äta. Sex munkar från flygplatsens Dunkin Donuts mättar inga magar någon längre stund.

Omgivningen utanför hotellet ligger öde och verkar mest användas som en avlastningsplats för allehanda skräp. De väldigt få restauranger som finns på gångavstånd visar sig helst ta emot inhemska boende i området och vi känner oss verkligen inte välkomna någonstans. En liten shoppingmall som säljer skattefria varor som choklad och sprit finns runt hörnet, men vi vill ju ha lite mer än så.

Vi går och går och går.

Allt verkar vara nersläckt och stängt. Visserligen är det söndag, men ändå. Till sist hittar vi en liten restaurang inne i en gränd. Vi är restaurangens enda gäster. Vi blir lite fundersamma. Var är alla människor?

Efter en utsökt måltid vandrar vi så tillbaka. Känner oss en aning missmodiga, men bestämmer oss för att sova på saken. Så illa kan det ju ändå inte vara.

Dag 8: Kuah

I dag känns livet lättare.

Efter frukost tar vi en taxi in till Kuah. Kuah är den största orten på Langkawi, men efter ett par timmar inser vi att den inte har så mycket att erbjuda.

Kuah består i princip bara av några affärer som säljer skattefria varor och så ett litet torg. På torget tronar en stor staty av en örn. Denna örn verkar vara något av Langkawis stora sevärdhet och vi tillbringar därför en stund här.

Men nä, örnen kickar inte igång någon som helst entusiasm hos oss och vi bestämmer oss därför för att promenera tillbaka till hotellet, en sträcka på ett par kilometer.

Vi går genom den nu nerlagda temaparken Legenda Park och känslan av att cirkusen har lämnat stan är påtaglig. Hela Kuah känns öde.

Efter ett tag kommer vi fram till Langkawi Mall och här går vi omkring en stund innan vi fortsätter vår promenad.

Resten av vägen promeneras lite med livet som insats när trottoaren försvinner och den tunga trafiken dundrar förbi.

Vi hinner precis in på vårt hotellrum innan regnet forsar ner.

Det regnar sen oavbrutet resten av dagen.

På kvällen går vi den lilla vägen till den lokala gallerian. Det blir torr och smaklös dyrfalafel på gallerians ena restaurang till kvällsmat och så köper vi med oss lite gott att trösta oss med på hotellrummet.

Vi funderar ett tag på om vi ska hyra bil så att vi enkelt kan ta oss ut från vår eländiga position, men det faktum att det är vänstertrafik gör att vi tvekar. Via hotellet bokar vi i stället in oss på en utflykt runt ön i övermorgon.

Dag 9: Pantai Cenang

Även i dag hänger regnet i luften. Att hänga på en solstol vid poolen känns inte så värst lockande. Efter frukost bestämmer vi oss för att ta en taxi till Pantai Cenang.

Resan tar en knapp halvtimme och är värd varenda malaysisk ringit vi betalar.

Pantai Cenang visar sig vara allt Kuah inte är och vi förstår att det är här vi skulle ha bott. Här finns affärer och framför allt finns här restauranger.

Vi beger oss direkt ner till stranden när vi kommer fram. Stranden är nästan helt tom på andra människor. Regnet hänger visserligen i luften, men vi känner oss härligt positiva för en gång skull.

Vi tillbringar ett par timmar på stranden. Vi går långa promenader och letar snäckor. Vi tar ett dopp i det grumliga vattnet och barnen fortsätter sen leka i strandkanten med stränga förmaningar om att hålla utkik efter maneter.

Innan vi tar taxi tillbaka till hotellet blir det en timmes malaysisk massage på underbara Furusato Spa och så äter vi lunch och går och tittar i lite affärer.

När vi kommer tillbaka till hotellet är humöret på topp.

Vi avrundar dagen med ett dopp i den fantastiska hotellpoolen. Det är bara vi som badar i badkläder, övriga gäster badar med kläderna på.

Dag 10: Telaga Tujuh

I dag ska vi åka på en förbokad utflykt runt ön. Regnet öser ner när vi slår oss ner i hotellfoajén för att vänta på vår buss. Den dyker inte upp och när vi ringer för att fråga vart den tagit vägen visar det sig att turen blivit inställd på grund av regnet.

Jaha, vad gör vi nu då?

Vi bestämmer oss för att ta en taxi upp till Telaga Tujuh, de sju källorna.

Vi kommer överens med taxichauffören om att vänta tills vi kommer tillbaka från vår vandring upp till Telaga Tujuh. Regnet strilar ner, men vi märker det knappt där vi går.

I närheten finns Langkawi Cable Car, linbanan som sägs vara den brantaste linbanan i världen. I anslutning till linbanan finns även en annan av Langkawis stora attraktioner, Langkawi Sky Bridge. Men något besök här blir det inte, bron är tillsvidare stängd för besökare på grund av renovering.

Inte heller linbanan är öppen i dag. Kanske lika bra det. Utsikten är ändå säkert gömd bakom alla regntunga grå moln som ligger som ett täcke över skogen, tänker vi bittert.

Vi tillbringar några timmar i skogen innan vi beger oss ner till taxin igen.

När vår taxichauffören hör att vi ska åka till Koh Lipe i morgon erbjuder han sig att köra oss till färjelägret i Telaga Harbour. Vi ska iväg tidigt, men han försäkrar oss om att han kommer att vara vid vårt hotell klockan 6 i morgon.

Dag 11-12: Koh Lipe

Vi lämnar Malaysia och Langkawi för att tillbringa julhelgen på den thailändska ön Koh Lipe.

Läs mer om resan här: Koh Lipe

Dag 13: Island-hopping

Så är vi tillbaka på Langkawi och har ytterligare en dag till att slå ihjäl innan vi lämnar ön för Singapore.

Genom hotellet slår vi till på en utflykt. ”Island-hopping is a must do” på Langkawi får vi veta och vem är vi att avstå denna höjdpunkt. Hur illa kan det bli liksom. Vi ska snart bli varse.

Vi hämtas upp tidigt på morgonen och åker ner till färjeterminalen i Kuah där vi lämnas av. Vi märks upp med varsitt rosa litet klistermärke och skjutsas sen tillsammans med en ansenlig mängd människor ner till små båtar där vi delas upp. Redan här börjar vi ana vad som komma skall.

Så ger vi oss iväg ut på havet, alla båtar på en lång rad.

Första stopp på denna island hopping är ön Beras Basah, risön. En hel timme ska vi tillbringa här och vi inser snabbt att en hel timme här är i princip en hel timme för mycket.

Öns enda hotell är nerlagt och förutom ett par förfallna bungalows finns här… inget. Tidvattnet gör att stranden är en enda stor dypöl och bad känns allt annat än lockande. Det sistnämnda är vi tämligen ensamma om. Ön är packad med människor och flera av dem hoppar glatt i havet med alla kläder på.

Så blir det äntligen dags att åka vidare.

Vi betar av rovfågelmatning och tar oss en utlovad titt på ”The Pregnant Maiden”, en vy över ön Pulau Dayang.

The Pregnant Maiden

Tre punkter av fyra är avklarade och nu återstår bara en sista, ett besök i Dayang Bunting Marble Geoforest Park och ett dopp i sötvattenssjön Lake of the Pregnant Maiden.

Ingen av oss är speciellt sugna på att bada. Vi nöjer oss i stället med sitta vid bryggan och titta ut över den fantastiska regnskogen. Här är verkligen vackert.

När det är dags att åka tillbaka samlas vi vid bryggan för ett skådespel av sällan skådat slag.

Vid bryggan cirkulerar ett hundratal små båtar och väntar på att få lägga till för att plocka upp sina passagerare. En man står på ett räcke och vrålar ut båtnummer i en megafon. Det är fullkomligt kaos.

När så vårt båtnummer äntligen ropas upp får vi tränga oss fram för att hinna ner till bryggan och vår båt som precis lagt till. Sen är det dags för nästa båt att försöka ta sig fram till bryggan. Väl i båten förundras vi över att samtliga elva passagerare faktiskt är på plats så att vi kan åka iväg.

Ingen uttrycker någon som helst entusiasm över dagens utflykt när vi väl kommer tillbaka till hotellet.

Det blir nog inget mer ö-hoppande för oss!