Stensdalens fjällstuga

Vi är uppe redan klockan 6.

I dag är det dags att vandra sista etappen av Vålådalsfyrkanten och vi ska dessutom även hinna köra ner till Dalarna för en sista övernattning innan hemfärd. Så vi slösar ingen tid på grötfrukost denna morgon. Finnscrisp och mjukost får duga.

Stensdalen – Vålådalen (14 km)

Tältet packas ihop och vi ger oss i väg. Barnen tar som vanligt täten och försvinner snart ur sikte. Vi har kommit överens om att de inte behöver vänta in oss under dagen utan vi ses vid målgång.

Vandringsleden tar oss nästan direkt upp på fjället igen.

Bergen omsluter oss på alla håll, omgivna av låga moln. Regnet hänger i luften, men det spelar inte så stor roll nu. Förutom två små skurar under vår andra vandringsdag har vi klarat oss helt utan regn. Vi är mer än nöjda så. Vi hade ju räknat med regn varje dag, allt enligt veckans väderleksrapport.

Trots att planen är att vandra på i en ganska rask takt kan vi inte låta bli att stanna var och varannan meter. Det går ju inte att bara hasta förbi denna vackra omgivning.

När vi kommer upp på högsta punkten belönas vi med en härlig, om än något molnig, utsikt över hela Vålådalen.

Utsikt över Vålådalen

Sen bär det nerför mot skogen igen. Denna gång är knotten och myggen försvinnande få. Eller är det kanske bara vi har som hunnit vänja oss.

Det är en väldigt vacker skog vi vandrar i så det gäller att passa på att njuta av varenda meter. För snart är det slut, snart är vandringsäventyret över för denna gång.

Efter ett tag kommer vi fram till en å. Här blir leden bredare och efter ett tag känns det nästan som vi vandrar på en liten grusväg. Nu börjar vi även möta andra vandrare och vi känner att Vålådalens fjällstation måste vara nära.

Vi kämpar oss uppför en sista uppförsbacke och längre fram kan vi nu skymta skylten där vi startade för fyra dagar sedan.

Målgång!

Barnen sitter redan och väntar på oss vid skylten. De har väntat ett tag. Trots att även vi vandrat i ett riktigt snabbt tempo och klockan bara är 12 när vi går i mål.

Vi slår oss ner i gräset. Nöjda med att vi nu har vandrat den 57 km långa Vålådalsfyrkanten.

Vi har vandrat genom mörka granskogar och ljusa fjällbjörkskogar. Passerat otaliga spänger på våta myrar. Vandrat över stock och sten, på kalfjäll och genom djupa dalar. Vadat över vatten och druckit ur mängder av fjällbäckar. Vi har klarat oss från skoskav och blåsor, men inte från knott och myggbett. Vi har bott i tält och stugor och levt på torkade soppor, mjukost och kokkaffe. Sist men inte minst, vi har träffat så många härliga människor och haft värdefull familjetid utan mobiltäckning och el att ladda urladdade elektriska apparater med.

Detta var sommarens absoluta höjpunkt, det är vi alla överens om (nåja, nästan alla)!