Resa Blagaj – Dobrota

Vi tvekar lite inför vilken väg vi ska köra till Montenegro. Ska vi köra via staden Trebinje direkt till Montenegro, en väg vi inte hittar så mycket information om. Kanske går den längs branta serpentinvägar högt uppe i bergen, vad vet vi? Eller ska vi köra via Kroatien, en väg vi känner till sedan innan, men då blir det tre gränskontroller istället för en. Det känns ju ändå lite onödigt.

Vi fegar ur. Bestämmer oss för att köra via Kroatien. Så vi vet vad vi får liksom. I Caplinja hamnar vi i en till synes orörlig bilkö. Hur långt den sträcker sig vet vi inte, men folk står utanför sina bilar så det verkar inte röra på sig den närmaste tiden. När alla bilar bakom oss vänder ser vi chansen och gör detsamma. I bilkö vill vi inte stå.

Så det blir vägen via Trebinje i alla fall.

Och varmare blir det!

Visserligen går vägen uppe i bergen, men den är smal och fin och det är inga som helst problem att köra.

Landskapet vi kör förbi är knastertorrt och vi passerar en begynnande skogsbrand på nära håll. Vi toppar termometern på 41,5 grader och är glada vi sitter i bilen med AC. Till Trebinje kommer vi utan missöden och gränskontrollen mot Montenegro passeras raskt.

Till och med en stämpel i passet får vi.

Vi anländer Kotorbukten och Herceg Novi. Svänger in på en restarang och äter pizza. Temperaturen är nere på blott 35 grader och det känns nästan svalt.

Dobrota

Vi får köra runt nästan hela Kotorbukten för att komma till Dobrota, där vi bokat två nätter på Azure Adriatic. Vi behöver bara fråga om vägen en gång, sen kör vi rakt på vårt boende som ligger en bit upp längs vägen.

Vi får en vindsvåning med utsikt över bukten. Vi trivs från första stund.

Utsikten från vår balkong

Efter att vi tagit igen oss en stund går vi ner till vattnet. De flesta stränderna är privata, men vi hittar ett par meter ”public beach” och slänger ner våra badhanddukar på en liten människofri plätt bland alla solbadare och parasoller.

Vattnet är alldeles underbart. Vi stannar i så länge att vi är alldeles skrynkliga. Detta är definitivt resans bästa bad!

Vi går en runda längs strandpromenaden och ser solen gå ner över de mäktiga bergen. Vi gillar redan Montenegro, åtminstone Kotorbukten. Här är riktigt, riktigt vackert!

Lite gott inhandlas i den lokala affären innan vi går upp till våningen. Vi spenderar kvällen på balkongen. Det är fortfarande varmt, men det finns inga mygg. Njutningen är total!

Perast

Dagen efter sparar vi inte på krutet. Här gäller det att ligga i om vi ska hinna med allt under vår enda heldag i Montenegro och först på dagordningen står en tur till orten Perast.

Läs mer om besöket här: Perast

När vi kommer tillbaka till Dobrota hänger vi i lägenheten ett par timmar innan vi går ner och tar ett svalkande dopp i havet. Havet erbjuder dock inte så mycket svalka. Det flyter omkring en del sjögräs som klibbar sig fast, men inramningen med bergen i bakgrunden är alldeles fantastisk. De här baden kommer vi leva länge på.

Kotor

På kvällen bestämmer vi oss för att gå in till Kotor från vårt boende i Dobrota, en halvmil. Vår värd säger att det ska ta tjugo minuter, Google Maps menar på en dryg timme. Tyvärr får Google Maps rätt.

Vägen erbjuder mer skugga än strandpromenaden och det tar oss fyrtio minuter innan vi traskar genom porten till den Gamla staden i Kotor.

Gamla staden är en av den Adriatiska kustens mest välbevarade medeltidsstäder, även den upptagen på UNESCO:s världsarvlista. Vi blir omedelbart förälskade i denna lilla pärla.

Men innan vi går på upptäcktsfärd i de smala gränderna ska vi vandra uppför de 1350 trappstegen till St John Fortress.

Vi betalar 3 euro/person och sätter igång med uppgiften direkt.

Trappstegen är slitna och trasiga på sina ställen och det är brant, men det är inte det som gör att vi måste stanna var och varannan meter och hämta andan. Värmen slår hårt och solen har ännu inte hunnit försvinna bakom bergen. Men vi kämpar på.

Pojkarna vandrar som vanligt i förväg och får vänta in oss med jämna mellanrum. Våra fyra liter vatten tar precis slut när vi når toppen efter en knapp timmes vandring.

Utsikten över Kotorbukten blir belöningen för vårt slit och solen försvinner äntligen ner bakom bergen.

Jamen, såklart jag måste!

Vi går ner igen och strosar sen runt i gränderna tills det är dags för middag på ett av de många små torgen.

Efter maten går vi ännu en runda. De små vindlade gränderna lockar och det är svårt att slita sig. Till sist blir det ändå dags att gå hem och vi lämnar motvilligt Kotor och beger oss tillbaka till Dobrota via strandpromenaden.

En kvällspromenad att minnas.

I morgon lämnar vi Montenegro för några sista dagar i Kroatien och Dubrovnik.