Monteverde molnregnskog

Efter frukost blir vi upphämtade av en gratis shuttlebuss för vidare färd till Selvatura Park där vi ska tillbringa dagen i molnregnskogen.

Utflykten har vi satt ihop själva och förbokat hemifrån. Men det går även bra att boka direkt på plats. Vi betalar drygt 800 kr/pers och då har vi valt att göra en Zipline/Canopy tour, vandra på hängbroarna, besöka fjärilshuset och titta på kolibrier. Det finns även andra aktiviteter i parken, men detta är vad vi är intresserade av att se och göra denna dag.

Ute är det bitande kallt och vi fryser trots vår många lager kläder.

Vi hämtar ut våra biljetter vid incheckningsdisken.

Först ut denna dag är Zipline/Canopy Tour. Femton linbanor av varierande svårighetsgrad. Den sista linbanan är en kilometer lång och går högt över dalen. Costa Ricas längsta sägs det. Det är inte utan det kittlar lite i magen av nervositet. Vad har vi egentligen gett oss in på?

Vi blir transporterade till starten. Får gå en bit genom regnskogen innan vi kommer fram till den första plattformen.

Efter en säkerhetsgenomgång bär det iväg. De tre första linbanorna är korta och lite av övningslinbanor. Vi ger oss av, en efter en. Njuter av både fart och utsikt under oss där vi far fram. Det här är ju riktigt skoj!

Tjoho, här kommer jag!

Linbanorna avverkas en efter en. Vissa plattformar är sammankopplade och vissa nås endast till fots. Det bär med andra ord uppför ganska rejält på vissa ställen.

Ju högre upp vi kommer desto mer blåser det. Ju mer det blåser desto svårare är det att hålla kroppen i rätt kurs. Och det sista man vill är att släppa taget och sen i sin iver att återfå greppet sätta handen framför linan.

När det bara är ett par linbanor kvar känns det helt plötsligt inte lika roligt längre. Guiderna vid plattformarna berättar att det helt enkelt blåser för mycket. Det är därför vi tappar taget och snurrar runt.

Så står vi till sist uppe på den sista plattformen. Blickar ut över dalen. Långt där nere kan vi skönja målet. Det känns ärligt talat så där. Men det är bara att bita ihop och se ut som att det här måste vara det absolut roligaste man kan vara med om.

På denna sista linbana måste vi åka två och två. Äldste sonen offrar sig. Han tror nog att hans mamma ska skrika hela vägen ner. Men inte ett ljud kommer över mina läppar när vi ger oss iväg. Det hela går fort. Riktigt fort och det känns faktiskt inte ett endaste dugg härligt eller njutningsfullt att fara fram där längs linbanan. Men trots det gör jag mina försök att vrida huvudet åt sidan för att hinna få en skymt av trädtopparna som far förbi.

Så är det äntligen över. Vi når andra sidan, kliver av på darriga ben och inväntar övrigt sällskap som för övrigt fastnar en bra bit från plattformen och får hala sig in.

Hela aktiviteten tar nästan tre timmar.

Butterfly Garden

När vi hämtat andan är det dags för nästa attraktion, fjärilshuset. Här måste vi gå med en guide och vi är en nätt skara som ger oss iväg. Inne i växthuset är det varmt och skönt och vi kan äntligen tina upp en smula.

Här virvlar de blå Morphofjärilarna omkring i stora klungor, omöjliga att fånga på bild med vingarna utfällda.

När guidningen är över stannar vi kvar en stund i växthuset. Här finns gott om både fjärilar och färgglada blommor att vila ögonen på.

Treetop Walkway

Vi tvekar en stund om vi ska äta lunch i den enda befintliga restaurangen, men inte ens den ständigt hungrige tonårssonen tycker att priserna är skäliga. Och då är det dyrt! Det blir till att inhandla något mindre nyttigt i den lilla affären så att vi orkar ta i tu med nästa aktivitet, the Treetop Walkway.

Här går vi på lättrampade asfalterade gångar mitt ute i regnskogen. Vi verkar ha lagt vårt besök här på en perfekt tidpunkt för vi är helt ensamma där vi går. Inte för att det gör oss något. Det är alltid skönt att slippa trängas.

Under promenaden passerar vi åtta hängbroar. De skiljer sig lite från de vi vandrade över i Mistico, men omgivningen är precis lika bedövande vacker. Om inte vackrare!

Vid en av hängbroarna kan vi blicka ut över dalen och den sista långa linbanan vi åkte i morse. Det känns helt overkligt att vi har varit en av de små prickarna där ute.

Ziplineåkare på sista sträckan över dalen!

Vi vandrar vidare. Vänder på varenda blad vi hittar bredvid vattendragen. Men inte heller här ser våra otränade ögon några rödögda grodor. Istället får vi nöja oss med en och annan fågel. Och så massor av härliga växter förstås.

Hela rundan tar ungefär två timmar i det långsamma tempo vi vandrar i. Men det här är ingen skog man hastar sig igenom. Den måste stannas och upplevas.

Hummingbird Garden

Vår sista aktivitet denna dag är ett besök i den lilla trädgården där kolibrier i allsköns färger svärmar omkring vid de många matbehållarna.

Här tillbringar vi en lång stund. Försöker få de snabba små rackarna att fastna på foto vilket inte är en helt lätt uppgift. Åtminstone inte med vår kamerautrustning. Men skam den som ger sig.

När så vi väl är nöjda börjar klockan närma sig tre och tidpunkten då det är möjligt att ta en gratis transfer tillbaka till hotellet.