Jag vet inte riktigt vad som hände, men jetlagen bestämmer sig för att göra ett återbesök. Klockan 4 på natten är det tydligen dags att återigen vakna, pigg och alert. Vilket kan känns ganska onödigt.

Resten av familjen vaknar betydligt senare.

Dag 5: La Fortuna – Monteverde

Via vandrarhemmet har vi förbokat en transfer som ska ta oss till Monteverde. Denna gång blir det en delad minibuss. Vi är siste man på plats i bussen och får tränga ihop oss så gott det går. Bakom våra huvuden ligger allt bagage lite slarvigt uppkastat och ostadigt förankrat. Men det här ska nog gå bra ändå. Om inte minibussen tvingas göra en häftig inbromsning vill säga.

Båtresan över sjön visar sig bli en grå, regnig och otroligt seg upplevelse. Men utsikten är inget att klaga på.

Vi puttrar fram i så långsamt tempo att alla andra båtar hinner köra om oss. Damen som kör båten hittar inte gasen förrän vår timmeslånga båtfärd nästan är slut. Då gasar hon å andra sidan på så mycket att hon råkar köra upp en bit på land och kan sen inte komma loss. Det hjälper inte att vi alla får gå och ställa oss längst bak i båten. Till slut får en annan båtförare komma och köra loss båten och vi kan äntligen kliva av.

Vi letar upp nästa minibuss som ska ta oss ända upp till Monteverde.

Vägen vi åker på är stenig och full av stora hål. Vi är glada över att det inte är vi som kör. Men det är ett fantastiskt landskap vi åker förbi.

Strax efter lunch är vi framme på Manakin Lodge där vi ska sova i två nätter.

Verklighetens boende visar sig inte riktigt vara detsamma som den photoshoppade versionen på booking.com, men vi har för en gång skull generöst med utrymme och regnskogen alldeles intill knuten. Det är bara att öppna balkongdörren.

Trots avsaknaden av värmekälla och de isande vindarna som tycks blåsa rakt genom våra rum är vi inte de som klagar. Husvärden är otroligt trevlig, det bjuds på gratis kaffe och nere i den färgglada entrén finns ett fotbollsspel som sonen genast inviger.

Här finns ingen tid att spilla. Vi bokar direkt in oss på en nattur. 150 kr/pers betalar vi för två timmars kvällsvandring i regnskogen.

Men först måste vi hitta något att äta. Vårt boende ligger i utkanten av den lilla orten St. Elena och vi har således bara tre restauranger att välja mellan. Vi tar den första. Och dyraste visar det sig. Vi som redan slagit oss ner får helt enkelt beställa det billigaste de har. Det smakar alldeles utmärkt.

Nattur i regnskogen

Det har hunnit mörkna när vi blir upphämtade vid lodgen. På steniga vägar tar vi oss ner till samlingsplatsen. Vi utrustas med både guide och ficklampa.

Natturen är en mäktig upplevelse. Den rödögda trädgrodan lyser även här med sin frånvaro, men vi tröstar oss med att vi åtminstone får se ett exemplar av den inhemska rufous-eyed brook frog.

Det blir även en skymt av en click beetle med självlysande ögon och en stor tarantella som lockas ur sitt bo.

Vi går fram och tillbaka längs stigarna. Guiderna håller kontakt via walkie talkies och så fort ett djur ger sig tillkänna ger vi oss iväg för att hinna få oss en skymt. Flera gånger försöker vi få en skymt av den ovanliga olingon och när vi till sist lyckas vet guidens upphetsning inga gränser. Själv måste vi dock erkänna att vi knappt hann se det ovanliga djuret innan det försvann bakom ett träd.

En vaken och hungrig sengångare fick vi se!

Vi får se flera djur under vår vandring. Alla känns dock inte lika härliga att stifta bekantskap med. Den gröna huggormen som ligger ihopslingrad runt de vajande grenarna uppe i trädet upptäcker vi i slutet av vår promenad. Den får mig att undra över hur många gröna huggormar det egentligen har funnits på alla grenar jag hukat mig under för att komma fram under kvällen.

Jag vill nog inte veta.

Vi är mer än nöjda när vi kommer tillbaka till lodgen. Nu blir det till att krypa ner under våra tre lager filtar för en god natts sömn.

Dag 6: Monteverde molnregnskog

Trots att vinden tjuter och viner genom rummet sover vi gott under våra tre lager filtar. Förutom vid det tillfället vi är säkra på att ett fönster måste vara öppet och går upp för att stänga det. Bara för att inse att det saknas en fönsterruta. Nåväl.

Efter frukost blir vi upphämtade för vidare färd till Selvatura Park där vi ska tillbringa dagen i molnregnskogen.

Läs mer om besöket här: Monteverde – Selvatura Park

Vi tar en gratis shuttlebuss tillbaka till St Elena och hoppar av längs vägen. Nu måste vi definitivt hitta något att äta och det får bli pasta på en av områdets tre restauranger. Vi bunkrar upp ytterligare med bullar och wienderbröd på det lokala bageriet och beger oss sen till hotellet för att smälta dagens alla intryck.

Resten av kvällen hänger vi på hotellet. Tittar på gardinerna som fladdrar i vinden och fryser där under alla våra filtar. Vi längtar efter värmen. Sommarkläderna som är nerpackade längtar efter att få komma ut och visa upp sig.

I morgon är det dags att åka vidare mot Tamarindo.