Belfast

Det är sen eftermiddag när vi anländer till Belfast, för andra gången denna dag. Tidigare i dag på genomresa för att hämta upp medpassagerare, denna gång för att stanna och titta lite närmare på staden.

Under tiden vi kör genom staden för att leta efter en parkeringsplats matas vi med information och fakta i en aldrig sinande ström av vår guide. Vart och vartannat ord i hennes svada är ”beautiful” och ”gorgeous” och även om staden för all del ser mycket bättre ut än vi förväntat oss vet vi inte riktigt om hennes förskönande ord om staden håller hela vägen.

Till exempel tycker inte vi att klocktornet vi kör förbi hela tre gånger är så fantastiskt som vår guide entusiastiskt utropar alla tre gångerna.

”The clock tower is beautiful! It´s gorgeous! It´s really beautiful!”

Det omtalade klocktornet, Albert Memorial Clock Tower, ser ut som en korsning mellan Big Ben och det lutande tornet i Pisa. Ja, det lutar en aning. Om man vet om det. Och det vet vi nu, tre gånger om. Vi vet nu också att det finns en massa kulhål längst ner, trots att vi inte ser något av dessa när vi senare undersöker klocktornet på lite mer nära håll.

The beautiiiful and gorgeous Albert Memorial Clock Tower!

Till sist hittar vår chaufför en parkeringsplats och vi får en dryg timme till att utforska staden.

Vi är inte så pålästa när det gäller Belfast och vet därför inte riktigt vad vi ska göra med timmen vi har till vårt förfogande. Vi hade gärna velat åka en tur med de kända black cabs för att se de kända målningarna från den politiska konflikten, men det hinner vi inte med i dag. Vi får helt enkelt nöja oss med att strosa fram längs gatorna i det mer moderna Belfast.

Efter att vi har tittat närmare på det fantastiska klocktornet förstås.

Belfast överraskar oss. Vi har förväntat oss en grå och trist industristad, men det är kända kedjor och moderna affärer som möter oss på vår promenad genom staden. Med andra ord känns Belfast som vilken storstad som helst. Vi är dock inte ute efter någon shopping. Det blir bara en kopp kaffe inne på shoppinggallerian CastleCourt. För att orka med bussresan tillbaka till Dublin lite senare.

Det är svårt att ta in att Belfast tidigare har räknats till en av de farligaste städerna i världen.

Vi får veta att de politiska spänningarna än i dag lever kvar och att staden, trots fredsavtalet, fortfarande är uppdelad i två delar. På flera ställen i staden finns det sk fredsmurar som skiljer olika områden åt. Det är inget vi märker av där vi rör oss i de mer moderna delarna.

Den där riktiga entusiasmen vi brukar ha när vi upptäcker ett nytt ställe vill inte riktigt infinna sig. Vi kommer på oss med att längta tillbaka till bussen. Det är inte på något sätt Belfasts fel, men just att promenera omkring i stadskärnan ger oss ingen bild av hur det verkligen är i staden. Kanske kan det kvitta. Vi är inga stadsmänniskor.

Till sist är det dags att hoppa på bussen för färd tillbaka mot Dublin. Fjorton timmar efter det att vi hoppade på bussen hoppar vi av igen på Hugh Lane.

Och nä, vi är inte ett endaste dugg sugna på att delta i det historiska ögonblick som råder denna långfredagskväll. För första gången någonsin tillåts pubarna i Irland att hålla öppet under en långfredag.

Vi tar pubbesöket en annan dag.