Det är vår sista dag i Dublin och vi har bokat en utflykt till Irlands västkust och de berömda klipporna vid Cliffs of Moher.

Utflykten är bokad hemifrån med Finn McCool tours och vi betalar nästan 1600 kr för fem personer. Då ingår inga måltider.

Denna gång är vi mer förberedda än vid senaste utflykten till Nordirland. Vi vet var upphämtingsplatsen ligger och kan sova lite längre, men framför allt har vi kunnat bunkra upp med både frukost, lunch och lite snacks att ha under bussturen.

En annan väsentlig skillnad är vår guide. Hon är rolig, pratar lagom mycket och är en fantastisk berättare. Det går helt enkelt inte att driva iväg i tankarna när hon pratar. Sen är den irländska accenten bara en bonus.

Kilmacduagh

Vårt första stopp för dagen är de gamla kyrkoruinerna i Kilmacduagh. Här får vi en halvtimme till vårt förfogande och vi hinner i lugn och ro gå omkring bland ruinerna.

Vi kör vidare genom det irländska landskapet. Det är ganska flackt och det grå vädret gör omgivningen ganska färglös. En svag nyans av grått, grönt och brunt vart vi än fäster blicken. Kanske skulle vi ändå åkt hit lite senare i vår. För att kunna njuta av denna berömda gröna ö på det sätt som den förtjänar. Som det är nu är vi inte så värst imponerade över naturen faktiskt.

Cliffs of Moher

Vi anländer klipporna strax innan lunch. Det är fullt med både bilar och bussar på parkeringen, men det finns gott om plats att sprida ut sig på.

Vi ger oss iväg direkt. Står en lång stund och tittar ut över den berömda vyn. Kan inte låta bli att tänka är det här allt? Skäms lite över tankarna, för klipporna som stupar flera hundra meter rakt ner i havet är fantastiska. Verkligen.

Vid klipporna finns även chans att se både häckande lunnefåglar och delfiner i havet nedanför. Vi får tyvärr inte se någon av dem denna dag.

Vi går vidare upp till det lilla tornet på backen. Det kostar pengar att gå upp i tornet och vi väljer istället att gå vidare. Efter ett tag upphör avspärrningarna mot klippkanten och vi går på egen risk. Det är långt ner till havet och vi vill definitivt inte trampa fel. Men det känns ganska säkert ändå.

Vi vänder och går en bit åt andra hållet. Nu veknar vi en smula. Jo, men visst är klipporna ganska fantastiska ändå. Nu när vi gått här och känt in omgivningen ett tag.

Vi går ner till Visitor Centre. Tittar på utställningen och köper varm choklad innan det är dags att åka vidare.

The Burren

Vi kör vidare genom landskapet som nu skiftar från grönbruna hedar till ett grått stenlandskap, the burren. Denna typ av karstlandskap återfinns bara i nordvästra delen av grevskapet Clare och ser ganska häftigt ut.

Bussen stannar till och vi hoppar ut. Vi får bara tjugo minuter på oss att klättra omkring och titta på landskapet. Det är alldeles för lite tid. Här skulle vi kunna gå omkring i timmar. Men det hinner vi inte denna gång och förmodligen blir det inte heller någon nästa gång för oss. Irland har ännu inte lyckats leva upp till våra skyhöga förväntningar.

Men här går vi faktiskt igång en smula, det är ett häftigt landskap vi befinner oss i!

The Wild Atlantic Way

Vi kör vidare längs kusten och the Wild Atlantic Way. Trots att färgerna fortfarande går i nyanserna grönt, brunt och grått är det riktigt vackert. Vad vi önskar att vi körde egen bil och kunde stanna när helst vi ville. Då skulle vi ta en promenad längs stranden eller stanna till i någon av de små byar vi passerar. Framför allt skulle vi stanna hur länge vi ville på ett ställe och inte skynda vidare.

Nu får vi nöja oss med att sitta i bussen och titta ut på allt vackert vi passerar.

Ballyvaughan

Dungaire Castle i Kinvara

Efter en timmes färd längs den vackra kusten är vi framme vid staden Galway, dagens sista stopp innan vi åker tillbaka till Dublin.