Det är dags att lämna Ubud för att resa vidare mot Kintamani vid sjön Batur.

För denna transport anlitar vi Ketut igen. Och han vet precis hur man hanterar turister som oss. När han berättar att det finns ett tempel längs vägen som nästan inga turister besöker har han oss fast. Klart att vi ska åka dit!

Pura Kehen

Strax utanför Cempaga ligger Pura Kehen, ett tempel som tros ha grundats på 1200-talet. Templet är byggt uppe på en kulle och påminner om modertemplet Besakih, men i mindre skala.

Enligt Ketut är detta ett av balinesernas viktigaste tempel. Trots detta är det inte många turister som kommer hit till skillnad mot många andra tempel enligt honom. Om det är sant eller inte vet vi inte, men det ser glest ut med besökarna, för att inte säga tomt, när vi rullar in på parkeringen.

Vi betalar inträdet och familjens manliga besökare får varsin sarong. Själv behöver jag tydligen ingen då jag har långa byxor denna gång. En rosett i midjan räcker gott.

Vi faller genast för Pura Kehen. Det är lugnt, det är vackert och det är precis som utlovat helt tomt på andra turister. Faktum är att det är helt tomt på människor överhuvudtaget, åtminstone under hela vårt timmeslånga besök.

På frågan om varför detta tempel inte är lika välbesökt av turister får vi till svar:

– They only want to go to the popular temples! No one tells them about this.

Och så kanske det är. Vad vet vi. Men vi är i alla fall nöjda med att strosa omkring på tempelområdet i lugn och ro.

Trots att det inte är något stort tempelområde liknande de vi tidigare besökt stannar vi en bra stund. Men tills sist känner vi oss klara och redo för att fortsätta vår färd mot den traditionella byn Penglipuran, en by Ketut absolut tycker vi ska besöka.