Vi har drygt en vecka kvar av vår semester så vad passar då bättre än att påbörja ännu en av Skåneledens delleder?

Valet faller denna gång på den 325 km långa Nord till sydleden som ska vandras fram och tillbaka. Tidigare erfarenheter visar att allt kan hända så denna gång gör vi ingen prognos på när vi kan tänkas vara klara. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Men vandringslusten är stor så vi kör igång.

Första etappen är inte mer än 4 km lång, det dubbla för oss som ska vandra fram och tillbaka. Inte så lång vandring i dag med andra ord.

Med oss på denna första vandringsdag följer hund och dotter.

Etappen börjar vid vindskyddet i Hårsjö, ett vindskydd vi redan bekantat oss med under en av etapperna längs nyss vandrade Kust till kustleden.

Vi fortsätter vidare längs landsvägen innan vi svänger in mot skogen.

Vandringsmiljön under denna etapp gör inte något större intryck, men det hade vi på känn redan från början eftersom vi tidigare vandrat i området.

Gles granskog, björksnår och kalhyggen kantar vår väg. Den stora behållningen blir de många och fina blommorna längs vägkanten.

Det är enkel vandring, inga upp- eller nerförsbackar och breda vägar att vandra på. Så det är lätt att hamna i sina egna tankar och tappa uppmärksamheten på ledmarkeringarna.

Vilket gör att vi missar en orange markering och får vända om när vi till sist inser vårt misstag. Till vårt försvar vill jag dock ändå påstå att det inte är helt lätt att hitta den orange markeringen i det överväxta buskaget.

Hit in skulle vi visst! Och inte rakt fram på den breda grusvägen…

Vi är snart framme vid vindskyddet i Olastorp som ligger dolt inne i skogen. Hinner fälla några kommentarer om att det här vindskyddet nog inte är det mest välbesökta på Skåneleden innan vi upptäcker att det ryker från grillplatsen.

Vindskyddet ligger dock helt öde, inte en människa syns till, men bevisligen har någon varit här alldeles nyss. Någon som inte tyckte det var så viktigt att släcka elden efter sig. Och det har vi lärt oss att man alltid ska göra. Så vi gör vad vi kan för att släcka elden med vårt dricksvatten.

Det blir bara en snabb äppelpaus i vindskyddet. Det här är inte ett vindskydd vi vill stanna någon längre stund vid trots att det är rent och fint. Vad som ger oss den känslan vet vi inte riktigt.

Vindskyddet i Olastorp

Lite lerbad sitter alltid fint tycker jag!

Vi vandrar tillbaka till bilen.

Regnet hänger i luften och det är riktigt kvavt ute. Det känns tungt att vandra i dag. Benen känns som de är fyllda av betong. Det är nog alldeles lagom med denna korta etapp i dag känner vi och skyller på vädret.

Totalt vandrar vi 8 km och det tar oss 2 timmar.

Det här är ingen etapp som faller oss i smaken alls. Hit kommer vi garanterat inte fler gånger. Vi gissar att den mest finns till för att man ska kunna vandra från ett vindskydd till ett annat från olika delleder.

Kanske har vi fel, men det är så det känns faktiskt.