Det har inte ens gått ett dygn och vi är redan tillbaka vid vindskyddet i Olastorp. Vi kunde nästan lika gärna ha sovit över, men nu tillhör vi den bekväma sorten som gärna vandrar med lätt packning och sover i egen säng, eller åtminstone i en säng i stället för på liggunderlag i tält/vindskydd.

I dag väljer gårdagens sällskap att stanna hemma. Hunden fick väl egentligen inget val, men med tanke på antalet fästingar hon plockade med sig hem efter gårdagens tur får det bli en skogspaus för hennes del denna gång.

Vi hinner knappt lämna vindskyddet förrän vi kommer in i en sagolik mossklädd granskog. Här är så vackert att vi måste stanna var och varannan meter så även om det är en väldigt kort sträcka tar det sin tid innan vi kommer ut på grusvägen på andra sidan den lilla skogen.

Vi svänger in vid en skjutbana, vandrar genom ytterligare en granskog innan leden tar oss ut i Hågnarp.

När vi passerar Hågnarps linbasta stannar vi till för att läsa mer om linindustrin och ta oss en titt inne i linbastan.

Vi vandrar sen vidare ett par kilometer på breda grusvägar. Kanske till och med en kilometer för mycket? För när vi efter ett tag inser att vi inte sett några orange markeringar har vi ganska lång väg att gå tillbaka innan vi hittar var vi missade att svänga in i skogen.

Nu blir det skogsvandring igen. Granskog blandas med lövskog, små stigar med spänger.

Efter ett tag kommer vi återigen ut på en bred grusväg. Nu är vi extra noga med att hålla koll på ledmarkeringarna. Etappen är lång nog ändå utan att vi behöver gå en massa extra kilometer.

Det är en riktigt härlig väg vi vandrar längs, kilometer efter kilometer.

Vägkanten är full av färgglada sommarblommor och fjärilar. En bäck som porlar. En vacker stenbro. Vad mer behövs?

(en tydlig ledmarkering kanske?)

För så hamnar vi där igen. Var det inte väldigt länge sen vi såg en orange markering?

Vi tycker verkligen att vi varit uppmärksamma denna gång så vi fortsätter ytterligare en bit framåt. Till sist inser vi att vi nog ändå måste vända om. För några orange markeringar hittar vi inte.

Det tar ett tag på tillbakavägen innan vi ser den. Nätt och jämnt synlig från det här hållet, absolut inte från det håll vi tidigare kom ifrån.

Här ska ni svänga in i ett snår och inte fortsätta på den breda vägen! Tydligt och klart?

Skåneledens ledmarkeringar de kommande kilometerna är en sorglig historia. Faktiskt de sämsta vi stött på så här långt. Markeringar som bleknat på träden, stolpar som ligger ner där pilarna lossnat, pilar som pekar åt fel håll. Vi tappar visserligen inte bort oss fler gånger, men det beror nog mer på tur än skicklighet och att vi har extra koll sen dagens tidigare misstag.

Det är väldigt tydligt att detta inte är en av Nord till sydledens mer populära etapper. Det är nog länge sedan denna etapp fick någon översyn.

Den sista biten mot Vedema vandrar vi återigen in i en vacker mossklädd skog. Den typ av skog vi gillar allra mest.

Om ledmarkeringarna var bristfälliga på sina ställen så har desto mer krut lagts på stugan/vindskydden vid Vedema. Här finns möjlighet att stanna till både inne i den fina stugan eller utomhus vid grillplatsen.

Ett av vindskydden vid Vedema

Vi äter vår medhavda matsäck vid stugan medan vi konstaterar att våra misstag kostat oss drygt 2 extra kilometer. Utöver det visar det sig dessutom vara 13,8 km mellan Olastorp och Vedema, inte 13 km som Skåneledens hemsida påstår. En bagatell kan tyckas, men inte för oss som vandrar etapperna fram och tillbaka.

Det blir en betydligt längre vandring i dag än vi tänkt oss.

Dagens vandring slutar på 30 km och tar oss nästan 7 timmar.

Förutom de bristfälliga ledmarkeringarna på vissa ställen så är det här en etapp vi verkligen gillar. Det är en vacker och varierad etapp rakt igenom.