Det utlovas temperaturer runt 30 grader de närmaste dagarna så vi måste vara galna som ens tänker vandring i sådan värme. Eller så är vi bara väldigt vandringssugna.

Hunden lämnar vi givetvis hemma. Vi har ingen aning om hur många ställen med vatten vi kommer att passera under dagens vandring och vi har nog med att bära vårt eget vatten. För en extra vattenflaska måste förstås packas med en dag som denna.

Skylten vid vindskyddet i Vedema

Vi är på plats vid vindskyddet i Vedema redan strax innan klockan 8.

Leden tar oss nästan genast in i den svala och sköna granskogen. Det är en riktigt härlig morgon där vi vandrar genom skogen med endast fåglarna som sällskap.

En liten backe leder oss ner mot Barsjön.

Även om vi ännu inte hunnit gå så långt måste vi förstås stanna till vid sjön som ligger alldeles spegelblank och stilla. När vi närmar oss bryggan ser vi en svan stå vid strandkanten.

På en skylt från förra året läser vi att ett sångsvanpar med ungar håller till vid sjön. Vi gissar att det är en av fjolårsungarna som håller till vid strandkanten för när vi närmar oss kommer helt plötsligt ett svanpar simmande som för att hålla kolla på oss.

När vi drar oss längre upp på land simmar de åter ut i sjön och ungen får fortsätta sin morgontvätt på egen hand igen.

Det blir en kanelbulle och en lång stund i tystnaden innan det är dags att fortsätta vandringen längs sjön.

Efter ett tag viker vi av från leden för att ta oss upp mot Vedema Hall, men efter ett tag ångrar vi oss. Det börjar redan bli varmt och vi har en lång vandring framför oss.

Vi har dessutom redan bestämt oss för att återkomma till Vedema i vinter. Här visar det ju sig finnas allt vi önskar och lite till i form av sjöar, fina skogar och grillplatser. Ännu ett ställe vi aldrig besökt trots att vi bor så nära.

En bro leder oss sen vidare över Rökeån och in i skogen. Det bär både uppför och nerför, men det är ganska enkel vandring trots allt.

Vi når snart parkeringen vid Vedema Nord, korsar landsvägen och kommer nu ut i mer öppna landskap.

Jatack!

Perfekta ledmarkeringar! Fler sådana tack!

Vi fortsätter förbi milstenen i Jontustorp, flera ödehus och vandrar på både små och stora grusvägar innan det åter är dags att korsa en större väg.

Asfaltsvandring längs en större bilväg är ingen rolig vandring.

Lastbilar, husvagnar och bilar kör förbi oss i en strid ström och vi är tacksamma att vi åtminstone har ett räcke emellan. Vägen vi går på är det dock inget fel på. Den är rak och fin och… lite väl varm att vandra längs en sommardag som denna. Måste vi ju ändå erkänna.

Men vi har oss själva att skylla så det är bara att vandra på.

Vi bestämmer oss för att fortsätta vidare in mot Finja. Ett beslut som visar sig innebära ännu en lång asfalterad raksträcka utan skugga.

Vid bygdegården i utkanten av Finja hittar vi en perfekt parkeringsplats för vår fortsatta vandring i morgon. Här hittar vi också några skuggande träd och en gräsplätt att slå oss ner på för att äta vår medhavda lunch.

Sen är det dags att vandra tillbaka mot Vedema.

Vi är nu riktigt trötta, varma och svettiga så när glasskaféskylten dyker upp som en hägring mitt ute i skogen tvekar vi inte en sekund. Vi viker direkt av från leden och sätter fart mot kaféet. Övertygade om att det nog bara är vi som hittat hit en dag som denna. För det har varit sparsamt med andra vandrare längs leden.

Vår förvåning är stor när vi kommer fram till kaféet och upptäcker att det är lång kö framför glassluckan. Parkeringen är full och det kommer hela tiden nya bilar.

Svärtingstorps glasscafé

Vi beställer in varsin Malibou och slår oss ner vid ett bord som nu hunnit bli ledigt.

Vilket helt perfekt ställe att hitta i skogen under en vandring som denna. Det är ju knappt man tror det är sant. Vi måste förstås genast skicka en bild till tonåringarna därhemma, så de vet vad de går miste om när de vägrar stiga upp tidig morgon för att vandra i skogen.

När glassarna är uppätna fyller vi våra vattenflaskor och fortsätter tillbaka mot Vedema. Trots glass och vatten är det en stundtals riktigt tung vandring. Bilen som stått i skuggan visar på 31 grader när vi kommer fram.

Dagens vandring slutar på 24 km och tar oss 7 timmar, lång glasspaus inräknad.

Nästa dag

Minnet verkar vara kort. Gårdagens varma vandring är tydligen glömd och förlåten för innan vi vet ordet av har vi parkerat bilen vid bygdegården i Finja för fortsatt vandring mot Hässleholm.

Leden tar oss här vidare genom Finja ut mot Finjasjön.

Klockan är knappt 9 när vi når fågeltornet med det fantasifulla namnet ”Slingra Dig”. Eftersom det fortfarande är svalt och skönt svänger vi av leden för att ta oss en titt på utsikten.

Vi blir inte besvikna. Det är en riktigt fin utsikt över en spegelblank Finjasjön vi bjuds på.

När vi känner oss färdiga med den fina utsikten går vi tillbaka och fortsätter vidare längs Skåneleden.

I dag är det lätt vandring på både grusvägar och stigar längs sjön.

Det ska väl erkännas att vandringshumöret sjunker i takt med att solen åter börja stiga på himlen. Men vi travar på, nu ivriga att bli färdiga med etappen.

När vi kommer fram till Hässleholmsgården stannar vi till en stund i vindskyddet för att fundera på hur och om vi ska vandra vidare in mot stationen i Hässleholm.

För här finns ingen skylt som visar riktning mot stationen, bara mot Göingeåsen och vi är tveksamma om det är samma ledmarkeringar vi ska följa. För Göingeåsen tillhör en helt annan etapp och ligger dessutom i en helt annan riktning enligt kartan.

Vindskyddet vid Hässleholmsgården

Till sist bestämmer vi oss ändå för att följa ledmarkeringarna och samtidigt hålla koll via gps:en på mobilen. Så vi går åt rätt håll in mot Hässleholm.

Efter en dryg kilometer (och ett besök på Citygross för inhandling av en stor flaska  livsnödvändig-i hettan-läsk) senare befinner vi oss på stationen i Hässleholm.

Mission accomplished. Etappen är äntligen avklarad.

Denna station är ingen man hänger vid en längre stund så vi vänder skyndsamt tillbaka mot Finja. Så fort vi nu orkar vandra i värmen vill säga.

Läsken tar slut ungefär samtidigt som vi når Sjörröd och Finjasjön, vilket passar bra för då kan vi svalka av oss i sjön var och varannan meter. Vattenfyllda kepsar räcker långt.

Dagens vandring slutar på 24 km och tar oss 6 ½ timme.

Vi är inga matematiska genier, men hur vi än vänder och vrider på Skåneledens längdmarkeringar får vi inte ihop det. Om etappen är totalt 22 km enligt hemsidan, hur kan då skyltarna i Vedema påstå att det är 17 km till Hässleholmsgården när det sen bara är drygt 1 km därifrån in till stationen i Hässleholm?

Förvirringen blir inte mindre av att det sen på skylten vid Hässleholmsgården står att det bara är 15,5 km till Vedema. Alltså är ena hållet av samma sträcka kortare än det andra?

Skylten vid Hässleholmsgården

Enligt vår Runkeeper vandrade vi totalt 48 km dessa två dagar. Vi gjorde dock några korta avstickare så rimligt är väl att etappen är runt 22 km – precis som hemsidan säger. Men då stämmer inte skyltarna.