Att passa på att lägga ytterligare en nationalpark till samlingen känns förstås självklart när vi kliver av färjan i Oskarshamn efter en långhelg på Gotland.

Norra Kvills Nationalpark ligger knappt 10 mil från Oskarshamn och vi måste förstås även passa på att besöka Europas äldsta ek; den tusenårige Kvilleken. Detta medan tid är och vi ändå är i krokarna. För slutet för denna gamla ek är nära har vi förstått. Blott en grönskande gren återstår innan eken är ett minne blott. Åtminstone i levande skick.

Dottern som numera bor i Kalmar är också sugen på ett nationalparksbesök och möter därför upp oss vid stationen i Oskarshamn.

Kvilleken

Vi inleder dagen med ett besök hos Kvilleken.

Det är en ganska dyster syn som möter oss när vi kommer fram till eken. Den ser definitivt mer död än levande ut, även om vi vid en närmare titt ser att det faktiskt finns en gren kvar full av gröna löv.

På 50-talet spände man ett band runt eken för att hålla ihop stammen. År 2005 tyckte någon synd om eken och försökte därför klippa av bandet. Detta ledde till att man så småningom fick byta ut bandet mot en stålvajer vilket sägs ha gett upphov till en stress hos eken. Denna stress tillsammans med svamp -och insektsangrepp har gjort att eken nu långsamt håller på att förtvina.

Ekens nu ihåliga stam mäter nästan 14 meter i omkrets.

En grönskande gren är allt liv som nu återstår av den tusenårige eken

Vi går ett varv och synar eken från alla håll och kanter innan vi känner oss nöjda. Nu är det dags att köra den knappa milen till nationalparksentrén.

Norra Kvills Nationalpark

Norra Kvills Nationalpark är den åttonde nationalparken vi besöker i år. Den är belägen i Vimmerbys kommun i Småland.

Det är ingen stor nationalpark. Inte heller verkar så många besökare ha hittat hit denna soliga och vackra septembertisdag. De tre bilar som står på parkeringen när vi kommer dit är alla tyskregistrerade.

Två vandringsleder finns att välja mellan; Lilla Idgölenrundan och Stora Idgölenrundan.

Logiskt vore förstås om Stora Idgölenrundan var längre än Lilla Idgölenrundan, men så är inte fallet. Lilla Idgölenrundan är 4,5 km lång, medan Stora Idgölenrundan är 2,5 km lång. Valet av vandringsled denna dag faller förstås på den längsta av dessa två leder, den blåmarkerade Lilla Idgölenrundan.

Vi kunde inte önskat oss en bättre vandringsdag än denna sensommardag. Solen strålar från en klarblå himmel och temperaturen stiger en bra bit över 20 grader.

Trots det vittnar allehanda svampar, rodnande blåbärsris och gulnande lövträd om att hösten är på intågande.

Norra Kvills Nationalpark överraskar oss med en riktigt vacker natur. Mossklädd skog, vackra sjöar och blåbär i massor.

Trots att vandringsleden inte är speciellt lång tar det oss ändå en bra stund innan vi tar oss upp på Idhöjden. Anledningen stavas blåbär. Vi kan helt enkelt inte låta bli att stanna var och varannan meter och plocka nävarna fulla av dessa bär. Blåbär som på sina håll är stora som vindruvor och smakar fantastiskt.

Att år 2020 sägs vara ett blåbärsår stämmer verkligen när det kommer till Norra Kvills Nationalpark. Har nog faktiskt aldrig sett så mycket blåbär i en skog förut. Det är svårt att slita sig från rikedomen.

Det känns som om det bär mer uppför än nerför och stigarna är fulla av sten och rötter. Trots det är en ganska enkel vandring genom nationalparken.

Blåbär svåra att motstå!

Hela rundan som verkligen avnjutes i maklig takt tar oss inte mer än ett par timmar, en längre fikapaus uppe på Idhöjden inkluderad.

Trots att nationalparken är av det mindre slaget känner vi oss inte riktigt klara med denna fina nationalpark. Vi måste nog åka hit igen. Den ligger visserligen ganska långt hemifrån, men med tanke på att det nog blir ett och annat Kalmarbesök för vår del de kommande fyra åren så är det nog högst troligt att vi kommer ”svänga inom” Norra Kvills Nationalpark fler gånger.