Lördag

Vandringssuget är större än någonsin så nu gäller det att passa på innan vintern gör sitt intåg och det blir mörkt och grått på riktigt.

Väderleksrapporten för helgen lovar ömsom regn, moln, sol och ännu lite mer regn. Den är med andra ord helt opålitlig, men utrustade med regnkläder både till oss och ryggsäck ger vi oss ändå av mot Lillsjödal tidig lördagsmorgon.

Sjön i Lillsjödal som veckan innan badade i sol ligger nu inbäddad i ett regntungt grått dis när vi parkerar bilen en bit från vindskyddet. Regnet duggar lätt när vi ger oss iväg över vägen upp mot skogen.

Om vi förra veckan var lite besvikna över de uteblivna höstfärgerna får vi denna lördag höstkvoten fylld med råge. Hela skogen badar nu i gula och orangea färger. Precis som vi längtat efter.

Att det kan hända så mycket i naturen på bara en vecka är verkligen häftigt.

Efter en kort sträcka genom en riktigt härlig skog kommer vi ut på en grusväg.

Etappen klassas som lätt vilket passar oss alldeles utmärkt eftersom vi planerar att vandra hela etappen under helgen, ungefär halva sträckan i dag och resten i morgon.

Den första biten av etappen går nästan uteslutande på breda grus- eller asfaltsvägar. I vanliga fall kan det bli en smula enformigt, vi tycker mer om skogsvandring. Denna gång är vi dock så upptagna av alla färgglada träd att vi knappt lägger märke till var vi går.

Vi håller väl inte det högsta tempot precis trots att det är en lätt vandring. För förstås måste vi stanna var och varannan meter och fotografera höstprakten.

Finns det egentligen någon gräns för hur många gula träd man kan fotografera under en och samma vandring?

Samtidigt känns det skönt att veta att det fortfarande finns saker som man aldrig tröttnar eller blir blasé på. Oavsett hur många gånger man än får uppleva dessa. Lysande gula björkar, lönnar och aspträd tröttnar vi aldrig på. Varje höst är det som vi ser träden för första gången.

Vi lämnar Hässleholms kommun och vandrar in i Höörs kommun.

När vi kommer fram till platsen där anslutningsleden till Tjörnarp station börjar bestämmer vi oss för att avsluta dagens vandring.

Det blir matsäckspaus i mossan uppe i skogen en bit ifrån innan vi åter vänder näsan mot Lillsjödal.

Dagens vandring slutar på 21 km och tar oss drygt 5 timmar.

I morgon är planen att vandra sista sträckan av etappen. Då hoppas vi också få med oss resten av familjen.

Söndag

Vi är tidigt uppe, redan klockan 9 är vi på plats vid den lilla parkeringsplatsen utanför Tjörnarp.

Denna gång har vi lyckats med bedriften att få med de båda sönerna. Visserligen är det kanske inte helt frivilligt från deras sida. Men ber man bara riktigt snällt när man t ex fyller år kan även de mest hårdnackade tonåringar ställa upp på att följa med på vad de benämner som ”tråkiga skogsvandringar”.

Visserligen blir det både lurar i öronen och en del tittande ner i mobiltelefonen, men de får i alla fall frisk luft i lungorna och motion. Det duger gott.

Efter parkeringsplatsen följer vi landsvägen en liten bit innan vi svänger av mot skogen.

I dag verkar det vara jakt på gång. I var och varannan buske sitter det en jägare och tittar på oss när vi passerar. Det gör att vi inte vågar släppa hunden denna gång. Inte för att vi inte tror att jägarna kan se skillnad på ett rådjur och en golden retriever, men man vet aldrig om hon får för sig att följa efter något vilt som skuttar förbi. Mest troligt inte, men man kan aldrig vara säker.

Det känns som träden är ännu mer färgglada i dag än i går. Fast den känslan beror nog mer på att det är mer vandring i skogen i dag än under gårdagen.

Leden går både längs grusvägar och naturstigar. Det bär både upp och nerför och kanske vi inte riktigt skulle klassa den här sista biten av etappen som lätt, snarare medel.

Men det är trots allt ändå en ganska enkel vandring.

Sönerna väntar in oss vid ett picknickbord i skogen så det blir förstås till att stanna till och fika en stund innan vi vandrar vidare.

Leden fortsätter sen genom en riktigt härlig bokskog. Efter ett tag börjar vi närma oss Frostavallen och nu blir leden allt mer trafikerad av andra människor vilket är trevligt tycker vi.

Tjoho vad det är härligt att va´ i skogen!

Snart kommer vi fram till en liten korsning bredvid Vaxsjön där Skåneledsskyltar pekar oss vidare in i skogen. Här går leden alldeles bredvid Skånes Djurparks hägn.

Denna sista dryga kilometer till Maglebjärs vindsskydd har vi vandrat tidigare, då som etapp 7 på Ås till åsleden.

Sönerna är redan framme och väntar på oss när vi vandrar in mot vindskyddet vid etappens slutmål i Maglebjär.

Sist vi var här var vindskyddet alldeles sönderklottrat och otrevligt. I dag är det ommålat och ser betydligt trevligare ut så vi bestämmer oss för att stanna denna gång och äta vår medhavda matsäck i vindskyddet.

Vindskyddet i Maglebjär

När vi ätit upp är det dags att vandra tillbaka till Tjörnarp igen.

Jag tar rygg på äldste sonen som verkar längta hem för vandringen går nu i ett riktigt raskt tempo. Så raskt att vi snart är tillbaka vid bilen igen.

Dagens vandring slutar på 21,5 km och tar oss bara 4,5 timme, inklusive två längre pauser.

Totalt har helgen bjudit på över 40 km vandring i en höstprakt som varit över förväntan. Hela etappen har bjudit på vackra skogar och lättrampande stigar. Hit kan vi definitivt tänka oss att åka igen på hösten och vandra delar av etappen, framför allt den sista delen.

Men det bästa med helgens vandring är ändå inte de fina skogarna, inte heller de vackra höstfärgerna. Det är att vi för en gång skull lyckats få med oss de stillasittande tonåringarna ut i skogen. För även om de påstår att det var skittrist är jag säker på att de egentligen älskade det. Men det skulle de aldrig erkänna.