Vi är inte särskilt peppade när vi sätter oss i bilen denna lördag för att ta oss an Nord till sydledens etapp 7. Trots att vandringslusten är stor och de härliga höstfärgerna fortfarande inte helt försvunnit från träden.

Anledningen är att vi redan tidigare vandrat dagens etapp, då som en etapp på Ås till åsleden; Ås till åsleden etapp 8, Maglebjär – Onsvalakällan

Den gången korade vi etappen till Skåneledens absolut tråkigaste etapp.

Förväntningarna är därför inte så stora på dagens vandring. Men eftersom vi bestämt oss för att vandra alla etapperna på Skåneledens olika delleder – oavsett om vi redan vandrat dessa – så är det bara att sätta igång.

Trots att klockan bara är strax innan 9 är vi inte först på på plats när vi kommer fram till den lilla parkeringsplatsen vid Maglebjärs vindskydd.

Det är en riktigt höstdag med gråtung himmel och dimma som ligger över träden. Träden som förra veckan lyste i färgglada färger har nu börjat tappa sin färg. Men än sitter löven kvar på grenarna.

Det är ett riktigt härligt vandringsväder tycker vi när vi nu ger oss iväg längs grusvägen ner mot skogen där vi svänger in mot en hage.

Vi inte kan låta bli att stanna var och varannan meter för att ta in omgivningen.

Inte kan vi minnas att det var så här vackert? I och för sig var det sommar förra gången vi vandrade här. Kanske var inte omgivningen lika vacker då. Eller så hade vi kanske tankarna på annat håll.

Vi kommer snart fram till Sjunnerup och det är nu dags att ge oss ut på landsvägen och uppför järnvägsviadukten. Förra gången vi passerade denna kändes det lite som vi gjorde det med livet som insats. Åtminstone hundens. Så denna gång har vi lämnat henne hemma.

Det känns inte mycket bättre denna gång faktiskt. Snart är vi dock över och kan svänga in i skogen igen.

Snart är det dags att ge sig ut på landsvägen igen.

Det är förvånansvärt mycket trafik ute trots att klockan inte hunnit bli så mycket. Att gå vid vägkanten när bilarna kör om samtidigt som de får möte är ingen rolig upplevelse. Vi är glada när vi äntligen kan svänga in mot skogen igen.

Det blir en sista landsväg att korsa innan vi lägger asfaltsvandringen bakom oss. Det tar en stund innan vi kommer över vägen på grund av alla bilar som kör förbi i klart högre hastighet än den tillåtna.

Landsvägsvandringen är dock snart glömd för nu vandrar vi in i en liten mossklädd sagoskog.

Ingen av oss kan minnas att vi någonsin vandrat genom denna lilla drömvärld. Fast det måste vi ju ha gjort. Vi måste verkligen ha haft tankarna någon annanstans förra gången vi vandrade här. För hur kan vi annars ha glömt denna lilla pärla?

Leden fortsätter vidare genom en lika ljuvlig lövskog innan den svänger ut på en grusväg.

Efter ett tag svänger leden av från grusvägen och vidare in i skogen. Vi kommer snart fram till det stora bokträdet som vi sökte skydd under vid förra vandringens regnväder. Ett riktigt mäktigt träd.

I dag stannar vi inte till vid trädet. De regnvåta grenarna inbjuder inte till att slå sig ner, dessutom har vi redan bestämt oss för att äta matsäcken vid vindskyddet i Onsvalakällan.

Vi fortsätter istället vår vandring genom den vackra skogen.

Sista kilometerna fram till vindskyddet går förbi ett kalhygge, över några spänger och genom ytterligare en skog.

Vi kan inte minnas att det var så här mycket fin skogsvandring på denna etapp.

Vi möter flera vandringssällskap ute i skogen denna dag vilket förvånar oss lite. Vi trodde inte detta var en särskilt populär etapp, men kanske är den uppfattningen baserad på vår tidigare erfarenhet.

När vi ätit vår matsäck i vindskyddet bestämmer vi oss för att leta reda på Onsvalakällan. Förra gången lyckades vi vandra förbi utan att hitta källan.

Och även om etappen denna gång överraskar oss positivt är vi tveksamma till om vi någonsin kommer att återvända hit. Så det är bäst att passa på att ta oss en titt på källan. Nu när vi ändå är här.

Vindsskyddet vid Onsvalakällan

Vi hittar källan en liten bit från vindskyddet. Den är större än vi förväntat oss. Enligt informationen vid vindskyddet är vattnet tjänligt och drickbart.

Vi vågar dock inte prova.

Onsvalakällan

Vi vänder sen tillbaka mot Maglebjär i ganska raskt tempo.

Regnet ligger i luften under hela vandringen och dimman lyckas inte lätta. I stället känns det som det redan håller på att bli mörkt när vi kommer tillbaka till bilen trots att klockan bara är 14.

Dagens vandring slutar på 21 km och tar oss drygt 5 timmar.

Vi tar tillbaka vad vi tidigare sagt om etappen. Det här är inte Skåneledens tråkigaste etapp. Vandringen över järnvägsbron och alla trafikerade landsvägar drar visserligen ner betyget så någon topplacering är det inte tal om. Men det är riktigt fina skogar på denna etapp. Åtminstone nu under hösten.

Men för vår del kommer vi nog inte hit igen. Två gånger får räcka.