Det är en riktigt gråmulen novemberdag, denna lördag som är tänkt att bli årets sista vandringsdag längs Skåneleden.

Vi har även denna dag fått med oss hund och dotter. Eftersom dagens etapp är en av ledens kortaste tänker vi efter avslutad vandring stanna till i vindskyddet vid Onsvalakällan och inviga årets födelsedagspresent; en muurikka.

Även denna etapp har vi vandrat tidigare, då som en etapp på Ås till åsleden; Ås till åsleden etapp 9, Onsvalakällan – Bjeveröd

Från vindskyddet vid Onsvalakällan tar leden oss genom skogen ut på en grusväg.

Vid Misserödsdammen stannar vi till. Sjön ligger alldeles spegelblank, men innan jag har hunnit få upp kameran har hunden hunnit hoppa i för att ta sig ett dopp och speglingarna är inte längre lika fina.

Ett dopp i sjön tackar man ju aldrig nej till!

Leden fortsätter sen över vägen vid Misseröd och vidare ut på ännu en grusväg genom skogen.

Etappen är klassad som medel, men vi tycker det är en lätt vandring på breda stigar även om det på vissa ställen bär lätt uppför.

Det är en riktigt fin vandring förbi mossklädda granskogar.

Även om de flesta träden nu tappat sina lysande höstfärger finns det ännu lite färg kvar i form av lärkträdens gula trädkronor.

Vi kommer in i Fulltofta Strövområde och korsar ännu en väg innan vi ser Bjeveröds vindskydd inne i en fårhage.

Förra gången vi var här tyckte vi vindskyddet var ett av de trevligare vi besökt. Nu känner vi precis tvärtom. Omgivningen känns skräpig och eldstaden ser inte speciellt fin ut. Så vi är glada över att det inte är här vi senare ska grilla vår mat.

Vi blir därför inte långvariga vid vindskyddet utan vänder snart tillbaka mot Onsvalakällan.

Det duggregnar lätt emellanåt. Det gör inte oss något, luften är frisk och klar och omgivande skog riktigt fin.

Än så länge levererar november fina vyer.

Vi passerar återigen Misserödsdammen. Speglingarna vid sjön är nu inte lika fina som tidigare, men kanske är det någon annat badsuget djur som tagit sig ett dopp? Men vackert är det i alla fall så vi måste förstås stanna till en stund även denna gång.

När vi kommer tillbaka till vindsskyddet har vi vandrat knappt 10 km och det har tagit oss mindre än 2 timmar.

Det visar sig också att vi med minsta möjliga marginal kommer först fram till det tomma vindskyddet. Strax efter kommer nämligen ett större sällskap fram och besviket konstaterar att det är upptaget. Och i dessa coronatider är det inte läge att dela med sig av utrymmet.

Som tur är finns det en eldstad till en bit från vindskyddet som sällskapet slår sig ner vid. Det som verkar vara en större släktsammankomst stör dock inte oss nämnvärt även om den efterlängtade tystnaden uteblir.

Och vi får vara nöjda med att vi kan sitta i ett vindskydd när regnet nu tilltar.

Vi grillar rotfrukter, halloumi och chokladfyllda bananer på muurikkan och allt smakar så där fantastiskt som det gör när man är utomhus.

Muurikkan får med högsta betyg godkänt. Vi känner redan att det här kommer bli en återkommande aktivitet i vinter.

Det här är en riktigt trevlig etapp tycker vi. Trots att den är i kortaste laget med tanke på att vi nu börjar komma en bit från hemorten.

Nu är egentligen tanken att det ska vara färdigvandrat för i år, men man vet aldrig. Det finns fortfarande mycket vandring kvar i benen känner vi. Kanske, kanske hinner vi med ännu en etapp innan dagarna blir alltför korta?