Vi har pratat om det i många år. Att vi ska åka till Söderåsens Nationalpark och se nationalparken i all sin berömda höstprakt. Men det har alltid varit något annat som kommit emellan de där få dagarna i oktober när nationalparken visar upp sig från sin färggladaste sida.

Men i år är det dags har vi bestämt! Nu ska vi bara invänta den perfekta dagen att åka dit.

Hösten verkar vara sen i år. Träden lyser fortfarande envist gröna när vi kollar höstfärgsprognosen på Söderåsens Nationalparks Instagramsida i mitten av oktober. Då vi är bortresta helgen efter återstår nu bara de sista dagarna i oktober innan det är försent.

Väderleksprognosen visar strålande sol på fredagen så vi bestämmer oss för att kompa ut lite tidigare från jobbet och köra de dryga sju milen till nationalparken.

Vi kunde verkligen inte prickat in en vackrare dag. Solen skiner, himlen är klarblå och träden riktigt lyser när vi kommer fram till Skäralid och Skärdammen.

Vi har inte så många timmar på oss innan solen går ner. Val av vandringsled denna eftermiddag blir därför den 4 km långa Kopparhattsrundan.

Delar av denna runda har vi vandrat tidigare, då som en del av Skåneleden, men de första kilometerna längs sprickdalen är nya för oss.

Och det är en fantastisk omgivning vi nu vandrar oss igenom.

Första halvan av rundan är lättvandrad och går nästan uteslutande på spänger bredvid ån.

Det känns verkligen som att vi kommer i sista sekunden. Träden lyser visserligen fortfarande gula, men har börjat skifta så smått i bruna nyanser. Marken är täckt av nerfallna löv. Nästa helg ligger nog de flesta av löven på marken gissar vi.

Vi lämnar dalen och en brant uppförsbacke tar oss upp på den norra platån.

Uppe på platån når solens strålar fram genom träden till skillnad från nere i dalen. Det är riktigt varmt för att vara oktober.

Vi fortsätter sen vidare mot Kopparhatten.

Här bjuds vi på en fin utsikt över både nationalpark och omgivning. Även om träden härifrån ser mer bruna än gula ut så är det en riktigt vacker syn.

Vi fortsätter tillbaka ner mot Skäralid.

Stannar en stund vid Skärdammen för att titta på de vackra speglingarna. Önskar att vi hade haft matsäck med oss att duka upp på ett av de många picknickbord som gapar tomma bredvid dammen.

Att åka hit en fredagseftermiddag visar sig vara ett riktigt bra beslut. Vi är nästan ensamma här trots att detta verkar vara nationalparkens populäraste plats.

Vi lämnar sen motvilligt Söderåsens Nationalpark och alla vackra höstfärger, väl medvetna om att nästa vecka är nog allt det vackra förbi. Då har november länsat träden på löv, allt blivit brunt och blir det som alla andra år har även solen försvunnit bakom ett grått och regnigt töcken som varar fram till våren.

Men vi är tacksamma att vi fick en sådan fantastiskt fin dag i nationalparken. Det här kör vi gärna en repris på nästa höst.