Det är ännu en vacker vårdag med strålande sol, om än inte någon värme att tala om. Men de senaste månaderna har verkligen bjudit på ovanligt många soliga dagar och det är bara att tacka och ta emot. Livet blir så mycket lättare när solen skiner.
Så förstås måste vi passa på att besöka ännu ett naturreservat.
Denna dag faller valet på Fjälkinge backe naturreservat, en knapp mil utanför Kristianstad.
Första besöket här gjorde vi för tio år sedan. Då var det vinter och meterhöga snödrivor som barnen klättrade omkring i. Då nöjde vi oss med att grilla korv uppe vid utkikstornet. Men i dag vill vi lite mer. En vandring runt det 100 meter höga berget måste det bli denna gång.
Men först en promenad upp till utkikstornet.
Redan när vi börjar vår promenad uppför backen får vi en fin utsikt över Kristianstadslätten. En utsikt som bara blir bättre ju högre upp vi kommer.
Men någon utsikt bort till Stenshuvud som utlovats riktigt fina dagar kan vi dock inte påstå att vi får.
Nyutslagna vitsippor och en ödla fångar vårt intresse och gör att det tar en stund innan vi når utkikstornet.
En solvarm klippa inbjuder till fika och en stund i solen.
Utkikstornet
Det första tornet uppfördes här ca år 1900 och det nuvarande tornet renoverades år 2016. Vi hade gärna tagit en tur upp i tornet, men numera är tornet låst och nyckel måste lånas hos byalaget. Och så långt har vi inte planerat.
Det får bli en runda runt utkikstornet i stället innan vi fortsätter ner för att fortsätta den markerade leden runt berget.
Vi möter någon enstaka människa under vår promenad runt berget, men någon större trängsel är det inte tal om. Det här verkar inte vara en av de populärare platserna i trakten, trots att solen skiner och det är riktigt trevliga omgivningar.
Fjälkinge Backe naturreservat får ett par timmar av oss innan vi vänder hemåt igen. Ett par väl spenderade timmar tycker vi.
Vi kommer tillbaka en dag. Kanske för en kvällspromenad bland vitsipporna och de nyutslagna bokarna.