Vandringsdagarna är över och det är dags att köra tillbaka till civilisationen igen. Med ett visst vemod ska tilläggas. Det har varit fantastiska dagar i en underbar natur.

För att mildra vemodet bestämmer vi oss för att köra den vackraste vägen tillbaka till Oslo, fylkesvei 63 – av många klassad som Norges vackraste väg.

Det här är en populär väg, köbildning på sina ställen är inte helt ovanligt, framför allt vid den branta serpentinvägen Trollstigen. Det vill vi absolut undvika, så vi ställer klockan på 6 för att komma i väg innan de stora massorna hinner vakna.

Trollstigen vill vi definitivt ha för oss själva.

Det är en underbar morgon när vi kör genom Åndalsnes mot Trollstigen. Molnen ligger lågt i dalen.

Vår strategi att starta tidigt fungerar utmärkt. Det är bara vi och en annan svensk bil som långsamt slingrar oss uppför serpentinvägen. Vi kan ta all tid vi vill och stanna i varje kurva och titta på alla vattenfall. Ingen som stressar på bakom oss.

Snart är vi uppe vid Trollstigens besökscenter. Vi är dagens första besökare och än har inget hunnit öppna. Men det gör oss inget, vi har gärna stället för oss själva.

Vi tar en promenad längs stigarna och tittar på utsikten.

Trollstigen

Vi hinner det vi ska och mer därtill innan det rullar in fler bilar på parkeringen.

Nu är det är dags att fortsätta vår färd och det är verkligen en underbar omgivning vi kör genom. Vackra sjöar och små vattenfall kantar vägen och vi är omgivna av skogsklädda dalar och höga berg.

Norge är definitivt ett av världens vackraste länder. Vi är tacksamma att vi åter tillåts besöka landet efter de två senaste pandemi-somrarnas inreseförbud.

Vi fortsätter vidare ner mot Valldal. Vid Gudbrandsjuvet stannar vi till för att ta oss en titt på Valldølaån som forsar ner från en bergklyfta inne i skogen. En riktigt mäktig syn.

Gudbrandsjuvet

Vi kör vidare mot Sylte där vi tar färjan över Norddalsfjorden till Eidsdal.

Färden går sen vidare mot den UNESCO-listade Geirangerfjorden.

Innan vi ger oss ner mot Geiranger stannar vi till på en rastplats för en fika med bästa utsikten.

Sen är det dags att ge oss i kast med nästa serpentinväg, Ørnesvingen, som leder ner till fjorden. Längs vägen finns även en utkiksplats som vi förstås måste stanna till vid innan vi fortsätter neråt. Här är vi inte först, det är med nöd och näppe vi hittar en plats att parkera på.

Men utsikten bjuder på fina vyer trots att molnen ligger som ett täcke över bergen.

Geirangerfjorden

Vattenfallet Sju systrar

Utsikt över Ørnesvingen nerifrån fjorden

När vi kommer fram till Geiranger är det slut på lugnet. Det är bilar och människor i varenda gathörn.

Det här är inte en plats vi faller för alls. Vi är inte ett dugg sugna på ett besök utan fortsätter så snabbt vi kan genom byn och upp i bergen igen.

Nu bär det brant uppåt över Flydalsjuvet, ännu en serpentinväg som aldrig verkar ta slut. Bilen får verkligen jobba hårt denna resa.

Många serpentinkurvor senare är vi uppe på kalfjället och sjön Djupvatnet.

Här är så vackert att vi måste stanna till en stund. Gå en liten promenad i omgivningen. Njuta av vyerna och den friska luften.

Djupvasshytta

Färden går sen vidare ner mot Langevatnet där vi lämnar vackra fylkesvei 63.

Än är det förstås inte slut på vackra vyer, men lika dramatiska omgivningar som de vi just kört genom blir det inte ner till Oslo och vårt väntande vandrarhem Gjøvik Hovdetun Hostel där vi ska sova en natt.

I morgon väntar ett efterlängtat besök på The Well – ett av Nordens största spahotell. Ett välförtjänt besök efter fyra branta toppbestignar på mindre än en vecka.