Juldagen, en av årets absolut tråkigaste dagar om man frågar mig. Vädret bjuder dessutom på en typisk skånsk vinterdag, det vill säga dimma, enstaka plusgrader och ett lätt regn, ett väder som gör att det känns som man är instängd i en plastpåse.

Alltså måste jag ut. Ut i skogen, vandra och andas klar frisk luft. Känna att det finns liv där utanför plastpåsen.

Vi åker till Kullaskogens strövområde i Östra Göinge. Här har vi varit många gånger tidigare, men i dag har vi bestämt att vi ska vandra hela den 7 km långa Rodatorpstigen, något vi inte gjort tidigare.

Och äntligen är lill-vovvan så gammal att hon kan följa med.

Rodatorpstigen – gröna markeringar

Vandringsleden startar vid Sporrakulla gård och tar oss direkt in i skogen.

Det här delen av skogen är en av de vackraste platserna jag vet. Grön tjock mossa så långt ögat kan se. Mörka trädstammar på rad. Alldeles tyst och stilla en vinterdag som denna.

Vi svänger av mot Dalshult gård i Dalshult naturreservat. Inget nytt naturreservat för vår del, men gården har vi inte tidigare besökt.

Dalshult gård

Snart går Rodatorpstigen ihop med Skåneleden och vi trampar återigen välbekant mark ner mot Rodatorpet.

I dag stannar vi inte till för ett besök vid torpet. Vi vill hinna runt hela slingan innan mörkret faller och än är det en bit kvar.

Rodatorpet

Ett par kilometer längs en grusväg tar oss sen vidare till det gamla stenbrottet och Grävlingabackens naturreservat – dagens enda nya tillskott till naturreservatssamlingen.

Sen blir det återigen skogsvandring genom dagens tredje och sista naturreservat, Sporrakulla naturreservat, ett naturreservat vi besökt många gånger tidigare.

Sporrakulla gård

Det har redan börjat skymma när vi kommer tillbaka till Sporrakulla gård och parkeringen. Det är dags att köra hemåt.

Men vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.