Rodatorpstigen – vandring i Kullaskogens strövområde

20221225_121417

Juldagen, en av årets absolut tråkigaste dagar om man frågar mig. Vädret bjuder dessutom på en typisk skånsk vinterdag, det vill säga dimma, enstaka plusgrader och ett lätt regn, ett väder som gör att det känns som man är instängd i en plastpåse.

Alltså måste jag ut. Ut i skogen, vandra och andas klar frisk luft. Känna att det finns liv där utanför plastpåsen.

Vi åker till Kullaskogens strövområde i Östra Göinge. Här har vi varit många gånger tidigare, men i dag har vi bestämt att vi ska vandra hela den 7 km långa Rodatorpstigen, något vi inte gjort tidigare.

Och äntligen är lill-vovvan så gammal att hon kan följa med.

20221225_121310Rodatorpstigen – gröna markeringar

Vandringsleden startar vid Sporrakulla gård och tar oss direkt in i skogen.

Det här delen av skogen är en av de vackraste platserna jag vet. Grön tjock mossa så långt ögat kan se. Mörka trädstammar på rad. Alldeles tyst och stilla en vinterdag som denna.

20221225_11163020221225_111638

Vi svänger av mot Dalshult gård i Dalshult naturreservat. Inget nytt naturreservat för vår del, men gården har vi inte tidigare besökt.

20221225_11255220221225_11262920221225_11285520221225_113341Dalshult gård

20221225_120221

Snart går Rodatorpstigen ihop med Skåneleden och vi trampar återigen välbekant mark ner mot Rodatorpet.

I dag stannar vi inte till för ett besök vid torpet. Vi vill hinna runt hela slingan innan mörkret faller och än är det en bit kvar.

20221225_12040220221225_12095520221225_121235Rodatorpet

20221225_121441

Ett par kilometer längs en grusväg tar oss sen vidare till det gamla stenbrottet och Grävlingabackens naturreservat – dagens enda nya tillskott till naturreservatssamlingen.

20221225_13123720221225_13134920221225_13140620221225_13181920221225_132024

Sen blir det återigen skogsvandring genom dagens tredje och sista naturreservat, Sporrakulla naturreservat, ett naturreservat vi besökt många gånger tidigare.

20221225_13242420221225_133122Sporrakulla gård

Det har redan börjat skymma när vi kommer tillbaka till Sporrakulla gård och parkeringen. Det är dags att köra hemåt.

Men vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s