Rumänien består till stora delar av ett orört ekosystem och här finns också en biologisk mångfald som är svår att hitta i övriga Europa. Så det är klart att vi måste ut och vandra nu när vi är här.

Att hitta information om vandringsleder i Rumänien visar sig dock vara som att leta efter en nål i en höstack. Med andra ord nästan omöjligt.

Men skam den som ger sig.

Många timmars googlande blir det innan vi till sist hittar information om Cheile Turzii (Turda Gorge), en 3 km lång vandringsled ett par mil utanför Cluj Napoca där vi tillbringar vår första dag i Rumänien.

Vi anländer sen eftermiddag efter ett besök i den närliggande saltgruvan.

Köper lite att äta vid ett av stånden ovanför ravinen innan vi kör ner till parkeringsplatsen precis bredvid vandringsledens början.

Turda Gorge

Vi ger oss iväg för att leta efter entrén som ska finnas vid en liten trähydda inne i skogen (efter första bron).

I vanliga fall måste man betala inträde för att besöka naturreservatet, men idag är hyddan igenbommad och en stor skylt låter oss veta att inträdet är gratis. Varför vet vi inte, men det är ju inte så att vi klagar över detta.

Här finns tydliga ledmarkeringar – vita med röda kryss – att följa, men stigen är välbefolkad. Det är bara att följa massorna. Det här är en led för alla generationer. Breda, lättrampade stigar. Åtminstone i början av leden.

Det är en härlig kväll. En sol som letar sig ner genom träden. Stora, mäktiga klippor som reser sig vid sidorna. Porlande vatten från bäcken bredvid.

Det är som en liten oas från Cluj Napocas storstadsbrus ett par mil härifrån.

Det går att vandra leden som en cirkel, antingen via västra eller östra sidan. Något vi verkligen önskar att vi hade haft tid till.

Men tiden är knapp för oss denna kväll. Vi får nöja oss med vandringen fram och tillbaka. Och det är gott så. Det är en riktigt vacker vandring genom ravinen.

Efter ett tag tar den breda, lättvandrade stigen slut och en smal, stenig stig tar vid. Men här finns vajrar i bergsväggen att hålla sig i om man vill ha lite extra stöd längs vägen.

Där ravinen slutar vänder vi tillbaka. Lite grämer det väl oss ändå. Att vi inte har tid att vandra upp över bergen. Men det är inte så mycket att göra åt.

Man kan inte hinna med allt under den korta tid vi är här.

Vandringen slutar på drygt 5 km fram och tillbaka. En lagom kvällspromenad genom en vacker omgivning.

Det här är vandring som – trots sina steniga partier – passar alla. Vi såg människor i alla former och åldrar på leden. Vandringskängor, gympaskor blandades med flipflop och högklackat (!). Allt verkar fungera om bara viljan och lusten finns.