Efter så många nätter som spenderats på olika albergues trodde man ju den värsta natten var avklarad, men nattens sömn – eller brist på sömn – slår alla tidigare dåliga nätter.

Rummet är olidligt varmt. Koreanerna har stängt fönstret och bommat igen fönsterluckorna. Jag försöker öppna dörren för att få in lite luft, men mina rumskamrater stänger den snart igen då det springs och skriks i korridorerna utanför. Nya pilgrimer som inte förstår att det ska vara tyst efter klockan 22.

Och som om inte den kvalmiga luften är nog, de tre koreanerna har dessutom klämt varsin hel vitlök till kvällsmat.

Så när koreanerna vaknar och packar ihop sig klockan 4.45 gör jag detsamma. Är i desperat behov av frisk luft.

En timme senare kliver jag ut genom dörren.

Trots att det är både tidigt och mörkt är vi ett par stycken pilgrimer ute på leden denna morgon. Det är skönt, då slipper jag vandra ensam i mörkret.

Jag gör sällskap med Seamus från USA.

Vi hinner avhandla en hel del om våra liv och även gå en smula vilse innan han efter några kilometer stannar för att äta frukost.

Jag väljer att vandra vidare i mörkret, nu helt ensam.

Casa Domingo, Ponte Campaña

Tre kilometer senare kommer jag fram till en liten korsning i skogen, några hus vid sidan om. Hinner se två lysande ögon som springer förbi i mörkret. Sen ytterligare två, som nu stannar till och stirrar på mig. Lösspringande hundar.

Jag vågar inte fortsätta på egen hand. Vänder tillbaka och gör sällskap med koreanerna som nu kommit ikapp mig.

Vi gör sällskap till Campanilla Café & Bar där vi stannar för att äta frukost. Jag köper ett glas färskpressad apelsinjuice och en bocadillo och slår mig ner i tältet utanför.

O Coto

Sen fortsätter jag min vandring, även i dag längs breda grusvägar kantade av fält, gårdar och små byar.

O Leboreiro

Knappt sju kilometer senare är jag framme vid bron som leder in till storstaden Melide.

Puente de San Xoán de Furelos, Melide

Melide

Eftersom jag precis har ätit frukost väljer jag att bara fortsätta genom staden.

Jag stannar till vid en kyrka för att se om jag kan få en stämpel, men kyrkan är stängd så jag får nöja mig med den fina utsikten utanför.

Även i dag bär det mer uppför än nerför känns det som. Med det är en riktigt härlig vandring genom många gröna skogar. Något jag verkligen saknat.

Jag får några timmars vandring utan den tryckande hettan, men redan vid 11-tiden stiger solen åter på himlen och det blir olidligt varmt igen. Jag är glad och tacksam över att mycket av dagens vandring går inne i skogen.

Jag stannar till vid Taberna de Paradiso för att få dagens första stämpel i pilgrimspasset. Slår mig sen ner vid ett bord i trädgården utanför och äter upp resterna av min bocadillo.

När jag ska vandra vidare ser jag att det säljs Tarta de Santiago vid ett stånd utanför och det går ju inte att motstå, trots att jag precis har ätit. Det är väl klart jag måste prova en bit av denna specialitet. Nu när chansen erbjuds och ett par pilgrimer bredvid dessutom bedyrar att detta är caminons bästa Santiagokaka.

En mycket god kaka blir betyget. En slags sockerkaksvariant med mandelsmak.

Caminons bästa Tarta de Santiago?

Sen fortsätter jag min vandring längs grusvägen. Passerar små byar med hus och tillhörande horreos.

A Peroxa

Horreos utanför Boente

Vandring ute bland fälten varieras med vandring genom väldoftande eukalyptusskogar.

I Ribadiso verkar de flesta pilgrimer stanna för natten, men själv har jag ytterligare fyra kilometer kvar innan jag är framme för dagen.

En riktigt lång och brant uppförsbacke leder mig till Arzúa, dagens slutmål.

Nerförsbacke till Ribadiso

Det är ytterligare två kilometer längs trottoarkanten innan jag är framme vid Albergue Los Tres Abetos, dagens boende.

Det här blir min allra sista natt i en gemensam sovsal. Jubel och klang! Det ska bli oerhört skönt att slippa dela rum med snarkande och vitlöksdoftande rumskamrater i kvalmiga rum. Med kuddar hårda som sten.

Jag väljer en överbädd med trappor upp till sängen. Ett eget litet fönster bredvid som jag redan har bestämt ska vara öppet hela natten. Oavsett hur kallt det blir. Så det så.

Albergue Los Tres Abetos, Arzúa

Dagens säng

Koreanerna hamnar i samma rum igen, men förhoppningsvis blir det ingen vitlök för dem i kväll. Annars har jag ju mitt alldeles egna fönster. I dag ska ingen hindra mig från att sova i frisk luft.

Jag och Toni, min kanadensiska caminovän som också sover här i natt, ger oss ut för att försöka hitta något att äta. Vi har tur, en öppen restaurang ligger bara några hundra meter från alberguet. Så i dag blir det både god mat och fina samtal till middag.

Som jag har saknat det de senaste veckorna.

Sen går jag en runda i Arzúa. Tittar på folkvimlet och njuter av den varma kvällen. Snart är det slut på sådant, snart är jag hemma i kalla Sverige igen. Jag må känna mig färdig med min vandring, men hem längtar jag absolut inte. Inte det minsta.

Dagens vandring:

Längd: 29 km
Antal steg: 47094
Tid: 7,5 h