Att besöka Hamra Nationalpark finns inte med på den ursprungliga agendan när vi planerar sommarens roadtrip i Norrland. Ska vi vara helt ärliga har vi inte ens hört talas om nationalparken innan vi tittar på översikten över Sveriges alla nationalparker.

Men eftersom Hamra Nationalpark ligger nära Los där vi har bokat in oss en natt på tillbakavägen så är det förstås självklart att vi måste svänga förbi för ett besök.

Hamra Nationalpark är den femte nationalparken vi besöker denna resa. Egentligen skulle man ju kunna tro att vi vid det här laget är lite blasé på nationalparker och det är väl också vår farhåga när vi styr in på parkeringen efter att ha lämnat av vår packning på vårt B&B i Los, drygt tre mil från nationalparken.

Det är ju inte meningen att vi ska beta av nationalparksbesök bara för sakens skull.

Det finns flera vandringsleder att välja mellan i nationalparken. De är inte så långa så trots att det redan hunnit bli kväll när vi anländer så bestämmer vi oss för att vandra både Myrslingan och Urskogslingan.

Myrslingan (2,5 km)

Besöket inleds med Myrslingan som – som namnet antyder – går på spänger längs myrarna.

Vi möter här en natur som skiljer sig från resans tidigare nationalparksbesök och vi faller direkt. Igen. Att vandra på spänger gillar vi skarpt. Myrmark med hjortron kommer inte långt efter.

Det är bara vi och skogen. Inte en enda besökare verkar vandra i Hamra Nationalpark denna kväll. Vilket vi faktiskt tycker är lite konstigt. Det är ljust, det är varmt och det är en väldigt vacker omgivning vi vandrar oss igenom.

Inte heller verkar det finnas några myggor som bryr sig. Vilket vi tackar för.

Hela Myrslingan är bara 2,5 km lång och går ganska snabbt att vandra. Trots det tar vi riktigt god tid på oss. Vid sjön stannar vi i vad som känns som en evighet och tittar på sjöns speglingar och fotograferar vackra näckrosor.

Inte ens ett väldigt lätt duggregn lyckas förstöra magin.

Det är vandring på spänger i princip hela rundan med undantag för några ställen i skogen.

När vi kommer tillbaka stannar vi en stund vid picknickborden. Här hade vi kunnat stanna hela kvällen och bara sitta och titta ut över landskapet, men vi har en vandringsslinga kvar att vandra innan besöket är över.

Urskogsslingan (3 km)

Vi går över på andra sidan nationalparken för att ta oss an Urskogsslingan. Här kan vi välja mellan att vandra 2 eller 3 km. Vi väljer den sistnämnda.

Denna del av nationalparken tillhör den ursprungliga delen som inrättades år 1909.

Det är en helt annan typ av natur vi nu möter. En bred spång tar oss genom skogen bort till Svansjön. Vi stannar här en stund och tittar på utsikten över sjön från utkikstornet.

Vi fortsätter sen vidare in i skogen. Fortfarande är vi alldeles ensamma där vi går. Vi är faktiskt inte helt bekväma med detta. Ett nallemöte är det sista vi önskar, även om vi vet att det är högst osannolikt. Men man vet aldrig. Framför allt inte som flera informationsskyltar inne i parken berättar att man kan se björnspår om man har tur.

Men vi trampar på längs stigen. Pratar högt och sjunger en liten trudelutt när vi kommer för långt bort från varandra. För säkerhets skull.

Det är en helt fantastisk urskog vi vandrar genom. Det börjar bli sent och kvällsljuset gör också att energin inne i skogen förändras. Det är nästan så vi väntar oss att få se små vättar bakom stenarna vi passerar på vår väg ner mot skogstjärnen.

Sista delen av slingan går i något raskare tempo. Det går inte riktigt att förklara, men det känns nästan som att det är dags för oss att åka hem. Lämna skogen åt de som inte syns.

Vättar, älvor… vad vet vi.

Urskogen i Hamra Nationalpark är definitivt en magisk plats när skymningen börjar falla.

Vi är mer än nöjda när vi kommer tillbaka till parkeringen.

Hamra Nationalpark överraskar oss stort och alla farhågor om en eventuell nationalparkströtthet kommer på skam. Vi gillar verkligen nationalparken och kan absolut tänka oss att återvända.