När vi passerar genom Hälsingland på vår väg hem från sommarens roadtrip i Sverige passar vi förstås på att besöka Sveriges senaste världsarv Hälsingegårdarna. Detta världsarv från år 2012 blir resans femte besökta världsarv.

Det finns i dag ca 1000 hälsingegårdar och det är sju av dessa gårdar från 1800-talet som utgör världsarvet.

De stora, imponerande Hälsingegårdarna med de rikt utsmyckade rummen för fest reflekterar en enastående kombination av timmerbyggande och folkkonsttradition, det välstånd och den
sociala statusen hos de oberoende bönder som byggde dem och utgör höjdpunkten i en lång tradition i Hälsingland.

Tanken från början är att – utöver vår inbokade natt på världsarvsgården Erik-Anders – göra en guidad tur på någon av gårdarna och sen kanske besöka ytterligare en för en fika.

Men så tillbringar vi en natt på Hälsingegård Lundbergs i Los, en hälsingegård med anor från mitten av 1800-talet. En riktigt trevlig boende för all del, men vi känner ändå efter en natt att det räcker så.

Så vi avbokar Erik-Anders.

Vi lämnar Los tidig morgon. Först drygt fem mil senare, på vår väg mot Järvsö, bestämmer vi oss för att svänga inom alla de sju hälsingegårdar som utgör det svenska världsarvet. För att göra uppdraget riktigt och ordentligt liksom.

Det är då vi inser att vi redan kört förbi Fågelsjö Gammelgård i utkanten av Los som vi precis lämnat. Vi är inte speciellt sugna på att köra tillbaka. Så vi bestämmer att de resterande sex världsarvsgårdar får räcka. Och kanske någon mer icke-världsarvsgård som vi tycker ser trevlig ut längs vägen.

I Järvsö kan vi snabbt bocka av Kristofers i utkanten i byn.

Hälsingegården är i privat ägo och därför får vi nöja oss med att betrakta denna gård på avstånd. Inte för att vi kan påstå att vi får någon större bild av hur gården egentligen ser ut, åtminstone inte boningshuset från 1880-talet.

Kristofers

Vi fortsätter vidare till Letsbo och Bommars.

Även här får vi nöja oss med att betrakta gården på avstånd. Möjligheten att boka in ett besök på gården är begränsad denna corona-sommar.

Bommars

Vi fortsätter vidare i vår jakt på världsarvsgårdarna. Hela landskapet bjuder på vackra vyer och fina gårdar. Det är en njutning att bara köra förbi och titta.

Fast nu börjar det bli dags för ett riktigt besök på en av gårdarna tycker vi. Siktet är inställt på Gästgivars. Här vet vi att det går att boka in besök även denna sommar och vi är därför helt övertygade om att det bara är att kliva in och boka oss en tur.

Vi har fel. Väldigt fel.

Denna semestra-i-Sverige-sommar är det förstås inte bara vi som vill besöka hälsingegårdar. Parkeringen är redan full när vi kommer dit strax innan klockan 12. Alla turer de närmaste timmarna är fullbokade.

Vi vill inte vänta flera timmar och vi vill inte köra tillbaka. Så intresserade är vi inte av gamla hus och målningar, världsarv eller inte.

Gästgivars

Vi kör i stället vidare till närliggande Träslottet för att trösta oss med en hembakt våffla.

Träslottet – som egentligen heter Hans-Anders – tillhör visserligen inte världsarvsgårdarna, men eftersom gården ligger längs vägen och vi vet att den är öppen för besök bestämmer vi oss för att svänga inom.

Träslottet

Även här är det fullt av människor och så trångt inne i cafét att vi uppmanas att köa för beställning utanför.

Vi väljer att sitta utomhus trots att det inte är några varma vindar som blåser. En kopp kaffe och en våffla senare känner vi oss nöjda. En helt okej fika, men inte mer än så blir betyget.

Vi fortsätter vidare mot Alfta.

Här ligger de två världsarvsgårdarna Jon-Lars och Pallars nästan bredvid varandra. Inte heller dessa gårdar är öppna för besök denna sommar så vi får nöja oss med en diskret titt på utsidan innan vi kör vidare.

Jon-Lars

Pallars

Lite trist känns det ju att vi ännu inte fått möjlighet att se insidan på någon av gårdarna. Så när vi kör förbi Ol-Anders som lovar möjlighet att se gårdens originalmålningar från år 1848 måste vi förstås svänga inom.

Gården är dessutom besökscenter för Världsarvet Hälsingegårdar och här finns även turistbyrån och en souvenirbutik för den som önskar.

Ol-Anders

Originalmålningar från år 1848

Nu återstår det bara en världsarvsgård, Erik-Anders, innan vi känner oss helt klara med vårt hälsingegårdsuppdrag.

Gården vi först bokat in oss en natt på. En natt som vi avbokade i sista stund. Ett beslut som nu känns helt rätt. Vi är nöjda med att bara titta inom denna ganska lilla gård.

Här finns både butik och kafé. Och gott om andra besökare.

Vill man besöka insidan av huset kostar det 60 kr/person, vilket vi först inte vet om när vi tittar in. När vi ser skylten backar vi ut igen. Vi har sett målningar och gamla 1800-talsmiljöer så det räcker.

Erik-Anders

Vi är nöjda så. Intresset för 1800-talet är inte skyhögt hos någon av oss. Även om vi måste erkänna att gårdarna är väldigt vackra på utsidan.

Så bock och kryss framför Världsarvet Hälsingegårdar för vår del. Nu kör vi vidare mot Falun. I morgon väntar nästa världsarv på oss.