Under vår lilla roadtrip i Västra Götaland denna vår är planen bland annat att besöka nationalparker och först ut är Tresticklans Nationalpark i Dalsland (som för övrigt blir vårt sista svenska landskap att besöka).
Vi vet faktiskt inte så mycket om nationalparken mer än det vi läser oss till på Sveriges nationalparkers hemsida:
Med en yta på 30 kvadratkilometer utgör nationalparken den största väglösa och obebyggda skogstrakten i södra Sverige. Här upplever du orörda skogar, vackra sjöar och säregen terräng.
Men det låter ju lovande tycker vi.
Gårdagens solsken och varma temperaturer är nu som bortblåsta och regnet hänger i luften när vi denna morgon kör in på parkeringen vid huvudentrén Råbocken. Vi är inte först. En del bilar och husbilar står redan på den stora parkeringen, men det är lugnt, tyst och skönt.
Val av vandringsled denna dag blir den 8,5 km långa Bråtaneslingan med en avstickare upp till Orshöjden.
En bred och välgrusad stig leder oss genom tallskogen och det bär uppåt nästan med en gång.
Första intrycket av nationalparken är väl att skogen i mångt och mycket ser ut som vilket skog som helst. Inte en omgivning som tar andan ur en direkt. Men luften är frisk och klar och skogsvandring är aldrig fel. Så vi är nöjda ändå.
Men så kommer vi efter en stund fram till Tresticklasundet och vår inledande uppfattning ändras helt. Det här är en omgivning som tar andan ur oss!
Vi förstås måste stanna till för att beundra utsikten. Och sen är det svårt att slita sig från de vackra vyerna.
Till sist lämnar vi sjön för att gå vidare över bron och fortsätta in i skogen igen.
Omgivningen fortsätter att charma oss. Tallskog, vitmossa i mängder och vackra sjöar vart vi än vänder blicken. En skogsvandring kan helt enkelt inte bli bättre än så här. Inte för oss i alla fall.
Den breda grusstigen är för länge sedan försvunnen och nu är det mest vandring på klipphällar som gäller. Och det bär fortfarande uppåt.
Ungefär halvvägs viker vi av från leden för att ta oss upp till Orshöjden, som med sina 275 m är nationalparkens högsta punkt.
Vi stannar inte så länge på toppen. Det har nu börjat att regna och utsikten över skogen skyms av dimmoln. Så vi går ner igen och fortsätter vår vandring längs Bråtaneslingan. Vi hinner förstås inte mer än ner så upphör regnet.
Hela vandringen tar oss nästan fyra timmar. Trots att vi inte stannar till för fika någonstans. Men en omgivning som denna springer man inte bara förbi. Den måste upplevas i lugn och ro.
När vi kommer tillbaka till parkeringen dukar vi upp vår lunch på ett av picknickborden. I bakgrunden porlar ett litet vattenfall. Lite sol och värme på det och vi hade kunnat sitta här hur länge som helst.
Men när maten är uppäten är det dags att köra vidare. Ett besök vid Håveruds akvedukt står på Dalslandsagendan innan det är dags att köra vidare mot nästa landskap.
Tresticklans Nationalpark seglar definitivt högt upp på vår nationalparkstopplista. Hit kan vi absolut tänka oss att åka igen om vi av någon anledning skulle ha vägarna förbi.