Egentligen tänker vi spara besöket i Oia och den fantastiska solnedgången till senare under veckan. Som en grand final på vandringen mellan Fira och Oia. Så denna eftermiddag har vi planerat att spendera i Fira, Santorinis huvudstad.

Vi hoppar på lokalbussen och betalar 2,20 euro/person för att åka till Fira.

Men under den halvtimmen som bussresan tar bestämmer vi oss för att i stället fortsätta vidare till Oia. För kanske är det ändå bättre att göra Oia ordentligt nu när vi är pigga och utvilade. Vi kanske inte alls är sugna på att vänta in någon solnedgång när vi vandrat från Fira.

Så vi byter buss i Fira.

Busstationen i Fira är ett organiserat kaos av bussar och människor. Det är ett under att inga människor blir överkörda och att bussarna överhuvud taget kommer iväg. Men snart sitter vi på bussen till Oia. En bussresa som kostar 1,60 euro.

Med andra ord mycket billigare än de 45 euro som en taxiresa enkel väg Perivolos – Oia skulle kosta.

Bussen stannar vid ett litet torg och vi ger oss direkt in i de små gränderna.

Snart måste vi förstås stanna och titta på alla vita hus som ligger utströsslade längs bergskanten, så nära att det nästan ser ut som de ska ramla ner i havet.

Det är nästan tre timmar till solen går ner så vi har gott om tid att gå på upptäcktsfärd.

Vi som förväntat oss extremt mycket människor blir förvånade. Vi är förstås långt ifrån ensamma, men vi kan med lätthet ta oss fram längs de smala gränderna utan att trängs med andra. Det hade vi inte väntat oss. Kanske var det ett smart drag ändå, att passa på att åka hit innan alla asiatiska turister kommer tillbaka efter pandemin.

När vi stillat det värsta av måste-fotografera-vita-hus-begäret går vi ner till Ammoudi Bay.

Branta trappor leder oss ner. Trappor som vi sen ska vandra uppför igen. Visserligen finns det möjlighet att åka åsnetaxi, men det är inget vi vill stötta. Trots att åsnorna ser välnärda och välskötta ut.

Ammoudi Bay

Vi stannar inte så länge nere vid havet. Strosar en stund längs kajen och tittar på de vita husen ovanför. En ny vinkel som vi inte sett innan.

Det är varmt och vi är törstiga. Ingen av restaurangerna nere vid havet ser ut att matcha våra plånböcker så vi går uppför alla trapporna igen.

Köper en efterlängtad Fanta på Crazy Donkey och sitter sen en stund i skuggan för att ta igen oss.

Efterlängtad och väl förtjänt efter alla trappsteg upp och ner!

Än är det en stund till solnedgången så vi fortsätter vår upptäcktsfärd åt andra hållet.

Köper lite kvällsmat i en minimarket; Digestivekex, choklad och vatten. Sätter oss vid torget framför St.George kyrkan och mumsar i oss nyttigheterna innan vi går tillbaka igen.

Nu börjar det snart bli dags att hitta den perfekta platsen att se solnedgången från. Innan alla andra hinner göra detsamma.

Vi hittar enkelt en plats med utsikt över grannön Thirassia. Solen i blickfång, omöjlig att missa.

Även om det är många som väntar på solnedgången känns det inte trångt. Tvärtom är det en härlig stämning bland alla som samlats. Kanske är det ovanligt få människor här i kväll, kanske gnäller andra som varit här bara för gnällandets skull.

För det är ju bara dumt att klaga på mängden människor när man själv är en del av den.

Vi får förstås vänta en stund innan solen på allvar börjar sin bana neråt. En dryg timme för att vara exakt. Men det är det värt. För utsikten är fantastisk och värmen börjar nu äntligen ge med sig.

Ensamma var vi förstås inte!

Det är en riktigt vacker solnedgång. Helt klart en av de bästa vi sett och vi har sett många. Även om vi ändå inte riktigt vill påstå att det här är den bästa. Men det spelar ingen roll. För hit åker man för hela upplevelsen.

Solnedgången, människorna och känslan av att bevittna en av världens vackraste solnedgångar.

Och vi blir lika lyckliga över att höra den äldre brittiska damen bredvid oss lyriskt utbrista att det är den absolut vackraste solnedgången hon någonsin sett.

Solen hinner nätt och jämnt försvinna ner i havet innan lämnar vi vår plats och skyndar mot busstorget. Kanske hinner vi med bussen till Fira och slipper åka dyr-taxi tillbaka till Perivolos.

Vi hinner precis med både den bussen och nästa buss till Perissa.

En fantastisk kväll i Oia fick vi. Att det skulle vara en vacker by visste vi med tanke på alla bilder vi sett, men både byn och solnedgångsupplevelsen överraskade oss.

Så kryss och bock på bucketlistan.